Har längden verkligen betydelse?

Av någon anledning tycker de flesta att det mycket roligare att träna riktigt långa linjer än korta. Samma sak med markeringar tycks det. Det är roligare att träna långa markeringar, rejäla avstånd och svårigheter istället för korta. Sällan ser vi någon lägga ut en film på en trettiometers markering eller en kort linje mot en punkt. Inte heller berättar man om hur nöjd man var med den korta markeringen hunden löste men däremot pratar man gärna om hur bra hunden löste den långa. Inte så konstigt kanske för en trettiometers markering eller fyrtiometers linjetag kanske inte är något att skryta om. Men det riskerar att ställa till det för oss eftersom vi får en tendens att raskt hoppa över flera viktiga steg i träningen och kasta oss för tidigt ut i de långa avstånden. Det blir frestande att kliva förbi fler steg och träna mot högre höjder direkt. Det sämsta är att slarvet och medföljande okoncentration kommer tillbaka till oss som en boomerang efter ett tag. Alla steg behöver tränas och repeteras för att grunden ska bli stark. I kommande kursschema för våren finns det några kurser där vi jobbar lite extra med bland annat dirigeringsgrunder. Där fördjupar vi oss en del i stegringsplaner och mål med grundträningen. Utan att ta för stora kliv för snabbt. För dig som vill gå kurs med inriktning mot b-prov blir det sådan kurser med, även här med viss fördjupning och tydlig målsättning inom respektive klass. Vi ser fram emot en givande kursvår men först ska vi jaga oss igenom resten av hösten och ägna vintern till vila, analys och reflektion bland annat. Och en del vinterkurser förstås.

Även den mentala motivation består av steg och övertygelse. Ett lagom stort steg i taget, i rätt riktning är viktigt även är här