Ingen stund är såsom denna
När jag går ut på en sista gång innan natten far en duvhök upp vid vinbärsbusken bara några meter bort. Kvar lämnade den en hel hög av päls efter sig. Kaninpäls. Ett par bakben och några inälvor lämnade den med, resten var uppätet. Förbannade hök. Det stör mig att de är så fräck med, slår bara några meter från huset och äter bytet i godan ro fast slottets alla dörrar står på vid gavel och vi och hundarna rör oss fram och tillbaka mellan ute och inne. Livets gång tänker jag medan slottsherren slänger de få resterna av kaninen över staketet ut på fältet. Suck.
Vi hamnade på festival i dag. Helt oväntat. Egentligen skulle vi varit på goldenklubbens klubbmästerskap och tittat på startande valpköpare. Det var vad vi tänkt men med trettio grader i skuggan hade vi ingen riktigt bra lösning för hundflocken så vi valde att avstå. Istället tog vi halva gänget på en tidig förmiddagstur till skogen innan temperaturen skenade alltför högt, för en promenad till två fina skogsjöar och lite träning. Sedan. Ett beslut om en räkmacka på nyrenoverade sluss caféet. Det är ju ändå semester. Men av det blev det inget heller för vi hamnade mitt i en festival. Dålig koll har vi både två och uppenbart hade vi missat sommarens stora happening i Trollhättan. Fallens dagar. Vägen till sluss caféet var avstängd på grund av festivalen så vi hamnade i centrum i stället. Inte oss emot. Riktigt äkta semesterfeeling i den trettiogradiga sommarhettan fast att vi bara åkt en halvtimme hemifrån. Det blev lunch på hamnkrogen med den godaste räksalladen jag ätit, den dyraste med kanske ska tilläggas. Smakar det så kostar det och jag ångrar ingenting. Slottsherren tog en ”smashed burger” med goda tillbehör. Så kom det sig att vi hamnade på sommarfestival och på Hamnkrogen på Strandvägen som vi troligen inte hamnat på om inte slumpen och vår dåliga koll fört oss hit. En repris blir det garanterat, om inte annat för räksalladens skull, och miljön på hamnkrogen. Idag valde vi bord utomhus i skuggan på hörnet där man med lite god vilja skulle kunna säga att det fläktade lite. En mindre varm dag kan vi tänka oss ett bord inomhus. Till hösten kanske? Med en stenugnsbakad varm pizza.
Hemma igen var det cockerligans tur. En nu tur, en ny promenad och en ny sjö. Vad annat att göra i denna värme. Vi kan verkligen inte klaga på vårt semesterväder så här långt, men det är hett. Kvällarna efter tjugoett däremot, de är helt magiska, som bästa kvällarna vi medelhavet ungefär fast med ljuset. Det ljusa nordiska kvällarna och nätterna som bara finns här. Vi sitter mitt i en sådan kväll nu. Utan knott och otyg på uteplatsen medan solen går ner. Rota, också kallad pocketcockern, ligger under bordet och Wirre ligger en bit bort och gnager på ett ben. Han har energi den grabben, och är påhittig trots att vi försökt trötta ut honom med kvällsbad och promenad. Tack och lov för tuggben och dess förmåga att sysselsätta unga hundar med kli i tänderna och myror i brallorna. Förresten har hans sista hörnmjölktand ramlat ut nu, äntligen. Wirre har gnagt och slottsherren har vickat men tanden har suttit hårt. Jag började misströsta något och fundera över om vi trots allt skulle behöva åka till någon djurklinik och dra ut den. Tid och tålamod var tydligen vad som behövdes för till sist gav den med sig och släppte taget. Skönt för oss alla och med en sparad veterinärnota kan vi nog unna oss ett restaurangbesök till istället.
Värmen ska fortsätter verkar det som, och vår ledighet med den. Det blir säkert bra tänker jag, några dagar till så ska nog också jag lyckas varva ner och komma in i semesterlunken. Den som tillåter att sitta still och skriva eller läsa mitt på dagen eller rent av lägga en filt i skuggan på gräsmattan och ta en middagslur under bomullsmjuka moln. Jag är inte där riktigt än, jag är kvar i görandet än så länge men snart har jag troligen landat. Kanske redan lite nu tänker jag när jag sitter framför laptoppen klockan tjugotvå den här magiska sommarkvällen med slottsherren i en stol en pytteliten bit bort, ljudet av grannes kvällsarbetande traktor på avstånd och countryrock i högtalaren. Det är fint med semester.
Vitt vin in glaset med. Jag glömde det.
