Inget är riktigt vad det en gång varit

Så här på annandag jul efter solnedgången känner jag att jag behöver belysa vädrets förträfflighet den här julhelgen. För hur sannolikt är det egentligen att det termometerns drar sig allt länger neråt för att hamna på minussidan alldeles före den tjugotredje december och hur välplanerat är det inte att det faller små lätta snöflingor på dagen innan uppesittarkvällen och att minusgrader håller sig kvar så att det magra snötäcket ligger kvar på julaftonsmorgon och får sällskap av ännu några fler snöflingor. Det är nästan så jag inte tror det händer med tanke på det milda vädret veckan innan. Juldagen var förvisso något råkall och disig och hängde precis runt nollan men där höll den sig kvar. Det tunna snötäcket hann försvinna under eftermiddagen men minusgrader och frostig mark mötte oss i dimman på annandagens morgon och bakom dimman syntes solen. Helt underbart att få se den igen, blek och vintrig men ljus och varm helt oavsett. Hela dagen har vi kunnat njuta av den, på eftermiddagen flyttade vi oss och träningen efter den för att få så många soltimmar kryddade med energi och vitamin-d som det bara var möjligt. Nästan vindstilla och en fin minusgrad med. Njutbart i allra högsta grad. Och det bästa av allt är att den ser ut att vara här för att stanna ett tag. Solen!

Vi såg på Karl Bertil Jonssons jul igår. Filmen, inte den tecknade. Det är så mycket som är tänkvärt i den julsagan och en sak som jag tänkte lite extra på som jag inte hört förut eftersom det inte finns med i den äldre tecknade varianten var när berättarrösten i inledningen sa något i stil med, ”då för längesedan innan det fanns mobiltelefoner så människor tittade på varandra när det möttes på gatan”, inte ordagrant men ungefär så. Sorligt att höra det kände jag, sorgligt men sant. Mobiltelefonerna äger oss nästan helt och hållet nu mera och jag gillar det inte. Jag gillar inte det allt mer egoistiska inställningen som tar över allt mer heller, det är så mycket ”jag” och så lite ”vi” nu för tiden. Åtminstone känns det så. Till och med under julhelgen. Det återspeglas på många ställen, ett av dem är ideella föreningar, så svårt det är att få någon att ställa upp i styrelsearbete och annat nu inför årsmöten och nyval. Alla har så mycket med sitt, jag själv inkluderad, och ändå vill alla ha mer. Inom vårt inttresseområde handlar det om fler jaktprov, fler möjligheter att starta, färre bortlottningar, fler prov på vardagar, fler prov på helger, fler prov från augusti till oktober och fler öppen A-prov som inte är alltför långt bort. Det efterfrågas sena samlingar på provdagen med, flera samlingar, mer flexibelt och önskemål om tidigare eller senare start för man har långt att åka eller en middagsbjudning man behöver hem till på kvällen och delade dagar för funktionärer där de kan avlösa varandra. Kanske är det så det ska vara nu, att anpassningen bör ske efter det mer individuella, att ingen har så gott om att att de kan lägga en hel dag på ett jaktprov? För inget är riktigt vad det än gång varit men allt var självklart inte bättre förr. Men, jag saknar det. Förut då man engagerade sig för andra, då man startade hund ena dagen för att vara funktionär den andra, hela dagen. Då man kom till samlingen i tid klockan tidigt för den fanns bara en och man stannade till klockan sent och hjälpte till att plocka undan efter provet i väntan på den GEMENSAMMA prisutdelningen. När man hade termos och smörgåspaket och ryggsäck att sitta på och tid att sitta på den för att se startande och följa hundarbetet och lära sig om vind och förarmissar och förtjänster och egenskaper hos hundar och röda trådar i olika linjer och raser och man delade ut mackor till någon som glömt och puttade loss bilar som fastnat i leran på den nåt bristfälliga parkeringen ute på ett fältet och pratade med varandra i stället för att sitta men näsan i mobilen för att följa en livesändning eller en resultatrapportering från ett annat pro som pågår samtidigt i en annan avdelning. Inget är riktigt vad det en gång varit och jag kanske romantiserar lite nu men jag längtar tillbaka. Till då när allt inte var så förbannat effektiviserat, när tid fanns att stanna hela dagen och mobilen låg kvar i bilen av respekt för andra för att inte störa men också för att inte störas själv, i det hänseende man nu ägde en mobiltelefon. Det är så mycket som går förlorat i det här tänker jag, hundkunskap bland annat för inget är så utvecklande för nya hundförare som att se andra hundförare och hundar i arbete och förare som hållit på länge och kan sin sak behöver hålla sig uppdaterade och har alltid guldkorn att finna. Då förut var det inte heller så förbaskat mycket diskussioner och pajkastningar om metoder och sätt att träna, om rätt eller fel, det var mer av att titta på hundar och följa arbetet, lära sig om vinden i stunden och för tillfället och se hur hundarna(och förarna) jobbade med den. Se avvägningen emellan styrbarhet och självständigt och fundera över hundens gener och förarens förmåga att balansera upp sin hund. Saker som behöver upplevas på plats och inte kan ersättas med filmklipp på youtube och andra ställen.

Tänk så bra vi kunde vara. Om vi gav oss tid, Om vi la undan allt omkring när vi är tillsammans med hundarna, om vi avsatte tid att studera i verkligheten istället för tips via mobilen och datorn, om vi tog oss tid att vara funktionärer på jaktprov eller kurser och lade vårt fokus på att se, lyssna och lära, om vi lärde våra hundar vardagsvett och tydliga ramar i vardagen före vi tog dem med ut i större träningssammanhang och jaktprov. Om vi lärde dem hantera krav skilt från träningen innan vi satte dem i uppgifter som blir för svåra, om vi var noga och tydliga med att ge dem frihet inom ramar och släppte vårt kontrollbehov när hundarna var redo att reda ut det själv. Tänk så bra vi kunde bli även om inget är vad det en gång varit.

Det här inlägget skulle egentligen handlat om något helt annat, de sista dagarnas teprovning bland annat men så blir det som det blir när man spårar ur och fingrarna smäller mot tangentbordet och man hamnar någon helt annan stans än där man skulle varit.. Teprovningen kommer nästa gång.