Jag skriver mig fri
Jag svänger benen över sängkanten och låter fötterna möter det kalla golvet och känna in. I mörkret fiskar jag efter min morgonrock och tofflorna att stoppa fötterna i innan jag går ner för trappan och möts av hundarna och dagen. Tacksam över att vakna pigg och glad med en kropp som fortsätter fungera och föra mig framåt. Det är gott att leva ändå.
Inget bör tas givet tänker jag och önskar mig hett fred på jorden och stora framgångarna för forskare vad gäller att lindra och bota allvarliga sjukdomar. Att önska fred på jorden känns inte längre som en gammal klyscha utan högst aktuellt och avgörande. Israels bombningar av Gaza just nu till exempel. Allt detta lidande. Hur ska det gå, hur ska det gå, undrar jag och sluter mig i min lilla bubbla i min del av paradiset, stänger bort nyhetssändningarna, tänker glada tankar och gnäller lite förstrött och vardagligt över elpriser och kylan som begränsar mina möjligheter utomhus lite mer än vad jag önskar. Men med perspektiv på tillvaron borde jag skämmas, för på mig går det ingen nöd. Överhuvudtaget.
Det finns bra grejer med kylan med. Hela trädgården gick i vintervila utan att jag hann eller behövde göra ett endaste höstarbete med den. Inte ens kratta löv. Det blir bra tid till inomhusarbete med. På vintern. Tid för mig att slå mig ner vid datorn och jobba med planering inför vårens kurser och fylla sida efter sida med ord som blir till artiklar och blogginlägg som samtidigt har en terapeutiskt och återhämtande effekt på mig. Jag skriver mig fri, skriver mig framåt. Bort från oro, krig och klimatångest. Sorterar mina tankar och högarna med kladdpapper som ligger fullklottrade med spontana ord och meningar samlade under korta ögonblick under dagarna. Sådant jag inte vill riskera att glömma. Men ibland tvingas jag glömma i alla fall för jag klarar inte att tyda mina egna anteckningar. Jämmer. Den där ljusslingan vi letade efter kan vi nog glömma nu förresten. Slottsherren köpte en ny så nu lyser utegranen vackert mot den gnistrande snön. I jakten på den gamla ljusslingan fann jag däremot ett presentkort. Ett jag nästan letade ihjäl mig efter i slutet av sommaren eftersom jag visste att det var på väg att gå ut vilken dag som helst för jag hade sparat det lite väl länge. Jag vände verkligen ut och in på alla pappershögar och alla ”braställenattläggaviktigasakerpå” men presentkortet gick inte att finna. Jag bestämde mig för att glömma bort det och inte gräma mig mer. Nu kom det fram. I en helt oväntad liten obetydlig pappershög från bokföringen som jag flyttade på mest eftersom den låg lite i vägen när jag letade efter ljusslingan. Det är bra när saker kommer tillrätta igen men det är djefligt irriterande när de gör det tre demonstrativa månader för sent. Helvete. Men det går som sagt ingen nöd på mig så nu glömmer jag det igen och är istället glad över min hyfsat fungerande kropp och möjligheten jag har att leva min dröm. Med fokus på rätt saker känner jag tacksamheten åter strömma genom mina ådror. Det är fint och jag låter tankarna drömma sig bort om en röd cockervalp jag tänker jag nog måste utöka flocken med. För vi har ju ungen röd cocker i flocken. Än. Jag ska bara gå ut och hyssja någon av de enerverande hundarna(läs Lad) först som upprört skäller på de minst lika enerverande rådjuren som ger sig på våra rhododendron. Sedan ska jag drömma lite till om en röd valp i vintermorgonens mörker.
Ps här är en länk til asnittet i Hundjägarpodden om jakthundars mentalitet med Helena Tilly. Håll tillgodo. Ds
