Jag väljer med omsorg
Den är här nu. Våren. Med kraft, ljus och skönsång har den kastat sig in över oss den senaste veckan. Inget försiktigt och trevande här inte. Underbart och överväldigande. Förvandlingen från det tidigare vintervädert har varit enorm. Som att ha tagit flyget till ett land långt bort och klivit ut i ett helt annat klimat. Det har jag inte men jag känner mig lite jetlaggad av omställningen. Alltid dessa energikrävande övergångar.
Det är inget försiktigt eller trevande när det gäller ingång sprakandet av vårens kurs och träningssäsong heller. Men av ketchupeffekten, från nästan inget till överflöd. Schemat är fullspäckat, kursplatserna är fulltecknade och tankarna är överfyllda med planer på upplägg, utförande och teori jag vill förmedla. De är hur jättekul som helst. Och överväldigande det med med. Jag är supertaggad. Att få vara en liten kugge i hjulet i att få människor att förstå och kommunicera bättre med sina hundar och genom det ge hundarna möjlighet att få jobba med det de uppskattar allra mest är sjukt givande för alla inblandande(om det förmedlas rätt) och win win rätt igenom. Hela mitt jobb är ett brett, genomgripande friskvårds koncept. Feelgood. Visst kan det finnas det små tråkigheter i feelgood arbeten med men de är som regel just små. Ett regnväder eller så. Detaljer. I alla fall sett ut ett större perspektiv. Jag har det sjukt bra.
Jag har lärt mig om mig själv att jag gör mitt jobb bäst när jag avskärmar mig lite. Alldeles särskilt tydligt blir det nu när säsongen sätter fart och det flödar av aktiviteter, upplevelser och diskussioner i och runt mitt ämne. Jag har lite svårt att ta in allt när intrycken blir för många, svårt att sortera och stå rakryggad med mitt. Jag skulle tro vi är rätt många som sliter med det lite till mans. Känslan av att inte göra eller vara bra nog och stå upp för sig själv. Särskilt i jämförelse med andra. Varför är det så svårt att inte låta sig påverkas? Det är lätt att vackla. Tvivla. Och att anpassa sig. Dessutom när jag hör, läser och ser allt roligt som andra gör som kanske missar blir både FOMO och YOLO och en hel radda andra förkortningar uppradade framför mig. Så jag drar mig undan en aning, väljer JOMO och håller mig lite för mig själv, fokuserar på mitt eget och min röda tråd. Givetvis i lagom kombination med inspirerade och utvecklande input i de mån jag väljer det. Kanske inte så mycket för att finna nytt och överväldigas utan mer för att få hjälp till att hålla mig kvar på den inslagna vägen. Jag väljer noga med omsorg om mig själv i det fallet. Gallrar och sorterare, hittar och håller fast. Vid sådant som känns bra och lyfter mig.
Ljuvligt med ljuset nu. De senaste två dagarna har slottsherren och jag jobbat hemifrån båda två med olika träningsgrupper, säsongen har dragit i gång som sagt, och ändå har det funnits ljus kvar att gå ut i efteråt med våra egna hundar. Det upplevs nästan revolutionerande efter flera månader med vintermörker. Samma lyckokänsla varje vår med fler timmar av dagsljus att förfoga över varje dag. Idag tog vi Pal och gulliga Lillie först och sedan Besta och Wirre och efter det fanns det ändå lite ljus kvar för en rastningsrunda med hela flocken. Jag vill packa undan pannlampor, reflexer och vinterkläder men hejdar mig lite. Nöjer mig med reflexerna. Trots allt är det bara början av mars. Och jag är rätt frusen av mig.
Någon som jag inte tror är frusen alls just nu är Lyra. Jösses vilket päls hon hon har. Som en levande ryamatta med extra lång lugg. Imorgon kommer saxen fram, hon behöver tunnas ur och klippas ner. Hon behöver tunnas ut vad gäller vikten med men det jobbet klarar inte saxen. De får blir slut med pralinerna i fåtöljen om kvällarna. Ska meddela henne det men vet redan nu att det inte kommer mot tas väl. Definitivt inte. Kommer bli ordentligt med en påtagligt dålig stämning i slottet på kvällarna. Vo får stålsätta oss.
