Kickstart My Heart
Jag har solen i ryggen och hundar runt fötterna när jag går västerut på morgonens första promenad. Känner hur solen värmer lätt in nacken fast det är tidigt både på dagen och våren. När vi är nästa hemma igen passera ett par tranor över slottet, vårens första och nr vi går sista sträckan mellan fälten här jag plötsligt lärkan drilla. Helt överväldiga av våren. Av förvandlingen från förra veckans vinterlandskap
Det har gått hårt åt våra kaniner det senaste. Jag har försökt räkna in men ser bara fyra samtidigt. Den söta lurviga kaninen med lejonman har vi inte sett till på snart en vecka. Jag anar oråd. Särskilt eftersom jag mötte räven vid brevlådan en dag efter lunch. Eventuellt är det rätt mätt vid det här laget. Tre kaniner senare. Den enes bröd och så vidare. Förhoppningsvis har de två hägrarna som utmattade såg ut att paniklanda i det lilla öppna vattnet som fanns i krondiket förra veckan hittat någon liten grodstackare att livnära sig på sedan dess. De verkar ha återhämtat sig i alla fall. Båda är vd liv. En av de höll på att skrämma livet ut mih en eftermiddag när den flög upp från botten av krondiket där kanterna är som brantast med ett skrän när Besta la till en stöt. Oförberedd och avslappnad med tankarna på helt annat håll håll jag själv på att ramla ner i diket när den stora fågeln vevade igång vingarna och kraxande lyfte. Det är fritt vatten i hela diket nu, isen är borta och smältvattnet har runnit undan. Jag förvånas över hur fort det gick med, trodde marken var mättad när diket fylldes till bredden av snö som förvandlats till vatten. Nu en vecka senare rinner det ett litet fint flöde längts ner i dikesfåran. Normalläge skulle jag vilja säga.
Det fortsatte med fler vårtecken. Lätet från en höna som nyss lagt ett ägg ekade över slottsträdgården och mycket riktigt fanns det ägg att hämta nere hos hönorna. Tre stycken. Årets första. Lite senare än vanligt men jag förstår att kylan hållit dem tillbaka. Det blev tuppslagsmål med, mindre roligt men det blir lätt så när vårkänslorna övermannar. Ohållbart för tupparna i längden så vi får ta till en åtgärd där den närmaste tiden. Kanske blir det tupp i grytan. Dagen sista vårtecken var ett bollsök för hundarna i barmark med visset blåbärsris. Kändes fantastiskt upplyftande efter en lång tid med snö och is.
Jag är sugen nu, riktigt motiverad och ser fram emot att säsongen ska dra igång på allvar. Med laddade batterier är jag redo för en kickstart och kasta mi ut i full aktivitet. Visst har det varit aktivitet hr hela vintern. det är inte så att jobbet legat nere men omfattningen av det har varit mindre och upplagd på ett annat sätt. Mer jobb vid datorn, pluggande, dokumentation och förberedelser och färre kurstimmar utomhus. Det är sådan vintersäsongen är och den här vintern tydligare än andra eftersom vi verkligen haft vinter i alla mått mätt. Jag är en liten smula bekymrad med. Över det vanliga med risken att jag ska gå ut väl hårt i starten och och öka allt för snabbt när ljus och väder tillåter. Bakslag kan vänta på det. Målgången kan bli tuff. Jag har ju varit med förr så jag både vet och förstår. Medvetandet om det är förmodligen räddningen. Men jag har fortfarande lätt att dras med, vilja lite för mycket. Samtidigt och omgående.
