Kreativa drömmar eller mätbara mål?
Näst sista dagen för i år och också den mötte oss med strålande sol och en ensam minusgrad. Förträffligt. En utflykt till metropolen Vara för att fylla på med både hundfoder, kattfoder och människomat på morgonkvisten. Jag gillar Vara. Jag gillar bilfärden dit genom jordbrukslandskapet, de vackra gårdarna efter vägen och sedan samhället som ligget utslängt mitt på slätten. En plats jag aldrig direkt tänkt på innan vi hamnade där på grund av de stora zoogrossisten. Med solen rätt i ögonen fast det var förmiddag körde vi hemåt igen efter att ha fyllt bilen. Det måste haft att göra med att solen, ljuset och vetskapen om att vi passerat vintersolståndet för på väg hem var det som att vi anade våren någonstans framför oss. Orimligt förstås, vi ska ha vinter först men det var oavsett en fin och hoppfull känsla. Tussilago ni vet.
Jag skrev igår om att göra en träningsplan för mig och Pal men jag tror inte jag nämnde något om mål. Många pratar om hur viktigt mål är. Mätbara mål. Att de rent av är nödvändiga och så här med ett nytt år framför fötterna haglar det fram upplyftande berättelser och tankar om mål som ska uppfyllas under det kommande året. Jag försöker vara snäll mot mig själv och inte sätta några tydliga mål när det gäller mina och hundarnas provstarter och liknande. Särskilt inte för de unga hundarna. Istället för konkreta mål väljer jag att se det som kreativa drömmar med mängder av möjligheter längs vägen. Med unga hundar har den gemensamma resan precis bara börjat och inget behöver egentligen ske. Åtminstone inget som är mätbart rent resultatmässigt på jaktprov och tävlingar. Jag har ingen tid att passa med mina hundar, ingen deadline då vi behöver vara färdiga, ingen brådska någonstans, däremot har jag såklart mål med det vi gör tillsammans och möjligen är målen också mätbara fast på ett annat sätt än genom tävlingsresultat.
Jag läser en del andra bloggar och texter av företagare och människor mitt i livet där det också pratas om mål på olika sätt. Ett av dem handlade om hur nästa år skulle kunna maximeras, hur omsättningen skulle kunna gå upp och resultatet ökas. Viktigt förstås men jag undrar rätt ofta varför det alltid måste gå bättre rent ekonomiskt? Finns det inte andra vinster att göra istället och kan det inte vara okej att hålla sig på samma ekonomiska resultat som tidigare och vara nöjd med det. Måste det nödvändigtvis bli mer och därmed bättre? För en tid sedan läste jag ett inlägg från Sarabakar på Solhaga stenugnsbageri, om hur det bestämt sig för att satsa på hållbarhet och rätt tydligt skala ner, de hamnade också i ett läge där en förändring var nödvändig. Det visade sig senare i det uppföljande inlägget att det förutom att vara hållbart både för miljön och personalen också gav ett bättre ekonomiskt resultat. Jag tänker att det ligger lite i linje med försöken om sextimmars arbetsdag som slagit väl ut på flera arbetsplatser där det prövats. Så när jag för egen del funderar på mål med mitt företagande så är det åt det hållet jag tänker mig det, åt det hållbara hållet och en arbetssituation där jag är precis där jag vill vara. Som nu. Jag blir definitivt inte rik på det rent ekonomiskt, jag lyfter ingen hög lön och stora resultat utdelningar men jag har så jag klarar mig och blir rik på bestämmande, på möjlighet att styra mitt jobb och mina arbetstider som det passar mig och välja hur jag vill lägga upp mina dagar. En stor rikedom om ni frågar mig även om det inte syns så mycket av den i det orange kuvertet när det dimper ner i brevlådan, fast om man nu har ett självvalt jobb som faller väl samman med ens val av livsstil känns det inte som att pensionen är något eftersträvansvärt att längta efter. Inte för mig som det känns nu. Jag fortsätter gärna precis så här med några små justeringar och anpassningar för att maxa hållbarheten fullt ut. Ska bara se till att hålla mig frisk med, hälsan är absolut nödvändig och en stor del i målet med hållbarhetstänket och definitivt inget man bör ta för givet. Tydliga hälsomål för kommande år alltså. Fast inte precis mätbara på de klassiska sättet de heller. Jag håller mig till det lite med mer flummiga begreppet välmående och hälsosam. Får se hur långt det räcker. I övrigt fortsätter jag i stort sett som tidigare nästa år som sagt, men en del justeringar och nyheter, en ny kurs, eller en workshop bör man nog kalla det tillsammans med Emma-Sophie där vi mixar mental träning för hundförarna med grundträning för hundarna bland annat. Jag drar in på möjligheterna för privatlektioner från mitten av mars och framåt som förra året och får istället mer tid för heldagskurser och efterfrågade vattenkurser och på köpet får jag loss lite mer tid för träning av mina egna hundar. Linnea kommer synas allt mer på kurserna hos oss i vår med, som funktionär och medhjälpare på framför allt heldagskurserna. Det öppnar upp fler lite fler möjligheter i uppläggen vilket jag ser jag fram emot och framför allt ser jag fram emot att få ha Linnea med mer.
