Lång historia kort
Måndag morgon. En lymfyoga och ett ansikte plus en kopp te senare är jag redo att ta tag i dagen. Varje veckas nystart med alla dess möjligheter. Namaste.
En skön ledig helt obokad söndag dagen före. Och tur var väl det för den fylldes fort med saker som behövde lösas. Oturs Lillie skadade tassen under helgens jakt. Vi märkte det efter lunchpausen då hon inte riktigt vilja stödja på tassen. Tur vi såg det. Blev bilen resten av jaktdagen för henne. Ännu mer halt och öm när vi kom hem men hur vi än letade fann vi inget i tassen trots pannlampa och starkaste glasögonen. Började misstänka stukad tå. Lite mer halt på morgonen efter och lite mer svullen. Efter ny undersökning av slottsherren sågs några droppar kladd, jag klippte rent och letade mer. Rena detektivarbetet men till slut så. Ett litet ingångshål alldeles bakom stora trampdynan. Lång historia någorlunda kort. Efter att ha hälsat på bästa veterinärkompisen för undersökning och behandling tror vi att det mesta skräpet är urrensat. Tratt, antibiotika och spolning så ska det snart var okej igen hoppas vi. Två tratthundar nu alltså. Men varför inte när man ändå är på gång. Oturs-Lillie är härdad och tålig, jösses så många undersökningar och behandlingar hon fått utså. Lika tapper varje gång, biter ihop och låter oss hålla på. Tratten är inga bekymmer för henne längre, har inte varit på länge för hon är så van vid den. Känns som hon har tillbringat stora delar av sitt liv i tratt. Lad har vant sig med nu. Kan både kissa och bajsa med tratt om det kniper. Det är såklart skönt när hunden ”kan” tratten men följden blir att de står i vägen överallt, trycker sig fram i smala passager, kör den vassa trattkanten i mina ben och dörrkarmar och repar lacken på bilen när de skopar fram i hög fart. Aldrig är man helt nöjd.
Pal hoppade över ett en och fyrtio högt trästaket i uppförsbacke efter en and på samma jakt och flög över det i nerförsbacken med anden i munnen på väg tillbaka. Jag tappade andan och ha tappade anden när han kraschlandade i grusvägen men han kom fort på benen och fick fatt i den. Han klarade sig undan med några små skrubbsår men för säkerhets skull fick han vila i bilen nästa såt. Det är tur han är smidig som en katt och avslappnad i kroppen trots den höga farten för han har hittills klarat vurpor och annat utan skador. Kanske går det vägen just för att han är så fysiskt oförsiktigt? Han spänner sig inte eller funderar, han kastar sig bara rätt ut och i väg. Spänner sig gör han däremot i hanteringen, det har han tyckt varit gräsligt jobbigt redan sedan han var riktigt liten. Betydligt bättre nu för tiden men fortfarande inte hans bästa. På den sociala fronten har han vissa, helt överkomliga, brister men vad gäller det fysiska i olika miljöer och terrängen finns det inga hinder. Inget som han upplever som hinder åtminstone.
En annan sak som skull fixas var valet eftersom det är valdag. Inga svårigheter egentligen, bara att ta sig in till samhället, lägga röstsedlarna i kuvert, prickas av och låta kuverten stoppas ner i respektive låda. Men problem uppstod när slottsherren visade sig redan vara avprickad och nekades rösta. Något hade uppenbart blivit fel. Tumultet som uppstod i vallokalen. På något sätt fick de till en lösning för de ringde in slottsherren senare så han fick komma tillbaka och lägga sin röst. Med tanke på att rösträtt är en viktig rättighet så känns det bra att ha fått röstat. Vi skämtade lite om det i vallokalen, att slottsherrens uteblivna röst kanske var den som skulle avgjort valet och med tanke på hur hutlöst jämnt det är mellan blocken just nu när nästan alla röster är räknade känns det inte som det var en helt orimlig tanke även om den var på skoj.
Det är mänskligt att det blir fel ibland, jag har all förståelse för det för jag vet hur det kan vara. Vi är inga maskiner men så jobbigt det bir för de ansvariga när det blir fel. För egen del har jag till exempel lite svårt med det nya datumskrivandet. Det att dagen ska stå först och sedan månad och sist år. Så svårt det är att att vända en gammal vana. Jag tittar på datum för vaccinationerna i hundarnas pass och blir helt förvirrad. 250326. Jag blir som ett frågetecken. Ett stort. Baklänges eller framlänges? Det måste väl rimligen står 2026 i en av ändarna så man vet. Kanske har det blivit ett fel där med?
Det är höstanemonernas tid nu. I år är de magnifika och humlor och bin flockas deras blommor fast vi är i mitten av september. Hur vi nu hamnade där undrar jag som precis som vanligt förfasas lite över hur fort det går. Förhösten, kan man kalla den så, är en fantastisk tid på året. Det är fortfarande grönt och blommande, det finns svamp att plocka för den som vill och temperaturen är som regel så lagom den bara kan bli. Jag varvar ner en smula fast vi är mitt i jaktsäsong och planerar för framtida jobb. Mer uppstyrt med bestämda arbetsdagar och fler obokade dagar i kalender tänker jag. Förhoppningen är att det ska ge mer tid till att träna egna hundar, gå en vidareutbildning och ta hand om min enda kropp lite bättre. Mer tid för kreativitet. Det är kul att planera, tror jag ger mig på både ett årshjul och ett moodboard och allt vad det heter för att få det överskådligt. Ska bara bokföra lite först. Komma överens med siffrorna och flytta på en och annan pappershög. Det vanliga vardagliga.
