Må Gud välsigna mig med tålamod
Ett rådjur har varit utanför en av ytterdörrarna i natt. Som om det inte räckte med räven som pissar utanför varje dörr åt rådjuret upp penséerna i krukan som stod mot husväggen. Kvar fanns rotklumpar och den nedersta bladrosetten på varje planta. Än finns det hopp tänkte jag och stoppade tillbaka allt i krukan, hällde på lite ny jord och vatten. Hoppas på det bästa. Skulle vara fint om någon av våra fantastiska vakthundar kunde larma och skrämmas lite om rådjuret ställer sig utanför fönstret om natten igen men rådjursklövar på trätrallen är tydligen inget de upplever som hotfullt för hittills har ingen av dem sagt ett knyst.
Jag gjorde en snabbvisit i mitt andra liv idag och lät Lyra och Besta följa med för att hämta ett barn på förskolan. En fin promenad upp för en kyrkbacke och ner igen. Barnet fick hålla Lyra i koppel och var väldigt nöjd med det och Lyra tyckte det var helt okej så länge hon inte kom för långt bort från mig. Intressant ändå, att hon brydde sig om mig för det brukar hon inte göra. Jag tror det var kopplet som gjorde det, hon brukar alltid gå lös och obekymrad när barnen är med nu noterade hon uppenbart att det var någon annan än jag som höll fast henne i andra änden och det var inte helt uppskattat. Gulligt var det i alla fall, med det treåriga barnet med den lagom stora cockerdamen vid sidan i löst hängande koppel. Hemma i trädgården blev det ”mellis” med morötter, äpple och dricka i småregnet och barnet delade generöst med sig av morotsstavarna till de svansviftande nöjda hundarna som artigt väntade på tilldelningen. Gulligt att se dem kommunicera med varandra och se hur hundarna snabbt kom på att det fanns stora fördelar med barnet och att det lönade sig att hålla sig nära och uppmärksam.
Jag tog en träningsrunda med Pal och Besta på förmiddagen före avstickaren till mitt andra liv med. Vi gick tillbaka till ängen med det döda täta gräset där det går fint att träna närsök och letande. Det blir aldrig så svårt för dem att hitta som jag tänker mig för hundnosarna är förträffliga och det blir nog mer vittring i det döda, torra gräset än vad jag väntar mig. Ingen fukt som binder vittringen direkt. Oavsett det så är själva letandet inte mitt huvudfokus i träningen just nu. Det är kontrollen. Att få stopp, kontakt och kontroll innan letandet startar. Vad gäller Pal i alla fall för han är så rasande snabb. Som jag skrev sist så är det lite annorlunda med Besta, hon jobbar allra bäst ostörd, har förmågan att bromsa ner och lugnt och metodiskt söka av marken av sig själv så jag gör bäst i att låta henne hållas. Arton bollar senare gick vi hem igen, några steg närmare slutmålet.
Valpen är vild igen. Jag börjar nästan ångra hur jag lovordat honom i tidigare inlägg. Jag kommer att få äta upp det flera gånger om och det verkar redan vara dags för det. Hans energi just nu är i överkant. Åt alla håll. Må Gud välsigna mig med tålamod. Mycket tålamod.
Fotot på Tweed har AI assisterat med
