Måhända en perfect match?
Den bästa valpen leker med sina småsyskon. Hon gör det så fint. Hennes sociala förmågor är verkligt fina. Lite mer än vanligt faktiskt. Överhuvudtaget är hon en väldigt enkel valp, så lätt att ha att göra med så jag nästan inte tror det är möjligt. Jag undrar vad det kommer att betyda i förlängningen? Är det bara en iakttagelse och ett konstaterande eller beror det på att vi passar ovanligt bra ihop. Är vi två en ”perfect match” eller är hon bara ovanligt okomplicerad. Jag längtar egentligen inte framåt, jag vill leva varje dag efter vägen men jag är oerhört nyfiken på vad jag kommer att skriva om oss om några år. Vart vi landar. Den bästa valpen och jag.
Jag ser det ibland. Hundar och förare som är en ”perfect match”. Som bara stämmer tillsammans. Ibland för att de verkligen slitit med sin relation och inget egentligen var självklart eller enkelt från början. Men så har de jobbat på det och landat i nära på perfektion. Fast det knappt trodde på det själva. Inte föraren i alla fall. Vad hunden trott får jag låta vara osagt. Andra gångers stämmer matchningen liksom från början. De är hand i handske och ler och långhalm redan från start. Somliga gånger ser jag precis tvärtom. Hundar och förare som inte finner varandra trots idogt tränande och flera års försök. Det vill sig liksom inte. Då kanske det är bäst att släppa taget. Inse att livet är allt för kort för dåliga relationer. Både för hund och förare. Alla drar bara inte jämt. Men det sitter så långt in för en del. Att erkänna. Känns allt för avlägset för att kunna genomföras. Valet står såklart varje förare fritt men jag hoppas bara beslutet inte grundats på känslan av misslyckande och förlorad prestige utan på hundens bästa. Och ens eget. Utan vidare värdering.
De sju underverken har somnat. Jag drar mig för att väcka dem för att ge sista kvällsmaten. För det är så skönt när de är tysta. De har haft besök idag igen, i två omgångar. De visade sig från sin allra bästa valpsida. Vilda, galna och supersociala och ljuvligt söta. Utan innebörds rangordning. Jag visade mig dessvärre från en av mina sämre sidor genom att åka med slottsherren till apoteket och helt glömma valpköpare och sedan hasa runt i långkalsonger när ci väl kom hem, med håret på ända efter en hel dag i mössa och vinterkyla. Nu gick det bra ändå, det stod ingen ko på isen som tur var, valpköparen hade en varm bil att vänta i. Men ändå. Förargligt hur som helst.
Under veckan som kommer ska vi försöka matcha valpköpare med respektive valp. Klurigt för de är alla så jämna och de små skillnaderna vi iakttar i deras beteende nu är väldigt svårt att veta vad de kommer att betyda i framtiden. Om det bara är för stunden. Vi hoppas förstås att det ska bli en ”perfect match” för alla paren och hur bra som helst. Men av erfarenhet vet vi att garantier inte finns, varken åt ena eller andar hållet även om alla inblandade vill och gör sitt bästa. Vi kallar valparna de sju underverken nu. För det är ett underverk i sig med varje ny valp som föds men också med lite ironi, för de är såklart inte mer underverk än några andra valpar och kommer även de att leva sin liv med både fel och brister i kombination med sina förtjänster hur mycket underverk de än är. Precis som alla andra. Inte bättre, inte sämre men unika i sitt slag.
