Makes my eyes so much brighter
Tidiga morgnar. Jag älskar dem. Timmarna då bara jag och de yngst hundarna är vakna och jag gör mina morgon rutiner i sin helt vanliga ordning och njuter av vanligheten i dem. Tiden att sitta ner och skriva och gå igenom nyheterna och bokföringen och höra vattenkokaren virvla igång och unghundaran smågnabbas till morgonens trygga radioröster. Så mycket värt för mig att ingen sovmorgon överträffar det. Få sinnet och tankar i ordning och balanserat ta tag i resten av dagen. Avgörande. Det absolut bästa med att jobba hemifrån. Jag behöver inte iväg, har ingen tid att passa väljer och väljer helt fritt när jag stiger upp. Ändå, eller just därför, väljer jag alltid tidigt.
Det har regnat. Vi har fått vatten. Rejält dessutom. Regnmätaren är full ändå upp till kanten och jorden är tung och nöjd. Det räcker för juli tänker jag, åtminstone för min del men grundvattnet och odlarna kräver nog lite mer. Redan imorgon verkar de få sin önskan utfylld för SMHI skriver tretton millimeter. Jag väljer YR och deras sju istället.
Det är inte så mycket blåbär här i år men de som finns hittar Besta. Hon gör små pauser under skogspromenaderna för att äta bär innan hon skyndar ikapp oss andra otåliga som inte tycker det är mödan värt med fyra blåbär. Jag tittar lite på blåbärsriset, konstaterar att det inte är något bärår här i år. De kalla nätterna i våras undrar jag? Eller bara ett mellanår. Inga äpplen blir det heller, inte på vårt enda träd i alla fall. Vårt äppleträd är i och för sig lite av ett vartannat års träd men i år är där färre än vanliga varannan år. Nästan helt tomt faktiskt. Jag tittar lite till på blåbärsriset medan Besta letar och äter medan jag funderar på om det är värt att ta med en liten hink och få ihop till en paj men det ser rätt hopplöst ut tycker jag. En annan dag kanske, i en annan skog med bättre blåbärsutdelning. Fast jag skulle kunna plocka de tjugo hjortronen jag ser. Det skulle kunna bli ett par matskedar att äta ljumma till vaniljglass. Kanske värt ändå. För tjugo hjortron i mossen är oväntat många. Undrar om de gynnades av samma kyla som slog ut blåbären?
Nu måste du vila säger kroppen till mig och jag gör det för jag har med åren lärt mig att lyssna. Förstår numer när det är dags för återhämtning. Nästan alltid, det finns några få undantag när jag låter viljan styra över förnuftet. Det straffar sig de flesta gångerna på ett eller annat sätt men är somliga gånger värt det ändå. Teddys Swims mjuka röst i högtalarna hjälper till att finna känslan. Ledighetskänslan. Återhämtning är viktiga saker för både hundar och människor och med det tempot många håller måste man planera in återhämtningstid på schemat för både två och fyrbenta om det ska fortsätta vara hållbart. Slarv med det orsakar dålig känsla och ökar risken för skador. Nu tänker jag mest på hundar när det gäller skadorna men det kanske säkert drabba utarbetade människor med. En trött och utarbetad kropp klarar inte på samma sätta att parera i terrängen och springa snabbt i det oländiga på samma sätt som en utvilad. Det går heller inte att återhämta sig i förväg vilket förövrigt redan hörs i ordet. Åter hämta. Eller att hämta åter. Kraften och orken är det som ska hämtas tillbaka i det här fallet och det går inte innan ansträngningen är gjord. Visst är det förståndigt att vila någon dag innan ett tufft uppdrag men själva återhämtningen behöver komma efteråt. En tumregel för hundarna är att tredjedagen är vilodag. För våra hundar i alla fall. Det finns undantag, det gör det, som när tre jaktdagar infaller efter varandra eller en kurs eller ett träningsläger som går över fler dagar. Men tumregeln är där. En vilodag efter två arbetsdagar. Den regel borde gälla mig själv med känner jag.
Vilken tur att vi inte renoverat vårt badrum än tänker jag sedan. Renoveringen finns med på en ”to do” lista för slottet som spänner över många år. De första tjugo åren i slottet har badrumsrenoveringen flyttats längre och längre fram på den listan. Det går mycket pengar till en badrumsrenovering och att lägga så mycket på ett rum där man mest ska gå på toa och duscha känns inte jättemotiverat. Men någon gång så. Just nu är jag mest glad att det inte blivit av för det hade varit hemskt förargligt på det nya klinkergolvet eftersom jag för andra gången glömt mina hantlar på tvättmaskinen när jag startat den. Centrifugeringen studsar dem nämligen rätt ner i golvet. Där kan man snacka om skaderisk om någon är i vägen och framför allt för golvet. Den fyrtio år gamla plastmattan klarar det bra ändå men jag kan föreställa mig förödelsen på ett nytt klinkergolv. För det är ett klinkergolv jag ser framför mig efter renoveringen som eventuellt inträffar under den närmaste tio årsperioden. Klinkergolv med golvvärme, duschväggar av glas och en elektrisk handukstork på väggen. Gärna en dörr rätt ut i friheten och altanen på baksidan med och en bubbelpool i angränsning till den. Så där så jag kan gå rakt ut och glida ner i det bubblande vattnen med utsikt över fälten. Det ska jag unna mig på de där återhämtningsdagarna tänker jag. Men så ska någon sköta pooleländet med, klorera och hålla rent och skura altandäcket med såpa och putsa glaset i den nya dörren och glasväggarna i duschen och för övrigt har vår lilla slott redan sex ytterdörrar ut mot friheten på sin åttiokvadratmetersmarkyta så vi behöver nog behålla de väggar som finns. Tror jag.
