Med drömmar om sol och värme
Det här är vintern som vägrar släppa taget. Det känns bekant på något vis. De senaste åren har vinterkylan kommit och hängt i lång fram på våren. Idag skriver jag tjugosjunde mars och marken är vit och termometern långt ner på minussidan. Om knappt tre veckor går avdelningens första jaktprov av stapeln, det känns svårt att tänka sig i vinterkylan. Men jag har sett en tussilago, en mördare snigel och en fullmatad fästing så det får väl ändå räknas som vår. Jag kör ännu en arbetsvecka i ullunderställ och vinterkläder. Jag förmodar att det kunde varit betydligt värre men jag är inte helt sugen på mer vinter så jag väljer en sommarbild till dagens inlägg.
Det ser ut att bli en vacker vinterdag. Solen är på väg upp i bakgrunden och himlen är blå. Kanske smälter snön bort under dagen? Hela veckan är fylld av kurser och träningar och jag ser fram emot alla möten med härliga människor och hundar. Men det för gärna bli i plusgrader. Jag har fyllt kakburken med kolasnitt med pumpafrön och havssalt till efterföljande fikastunder, jag håller på att beställa hemma lite nya varor till butiken och övningsbanken är påfylld med lite er träningsinspiration. Det rullar på med andra ord. Lilla Till i tratt jagar en skalbagge över köksgolvet och jag funderar över framtida husrenoveringar och drömmer mig bort till solvärme och ett bankkonto fyllt med x antal miljoner att spendera exakt som jag vill. Det är tur det inte kostar något att drömma.
Min gula väckarklocksvalp kom lite i olag när vintertiden ändrades till sommartid och sov över alarmet från mobilen. Inte illa! Det blev inte riktigt så mycket träning för hennes del i går som jag tänkt. Inte de andra dagarna heller faktiskt för då jobbade jag och de regnade på tvären och lusten till träningen efter arbetet var inte direkt enorm. Och så är vi i en fas av apportering nu där jag inte vil ha med snö i upplägget av övningarna så jag avvaktar och väntar in barmark. Fast lite blev det ändå. Bland annat har jag fortsatt introducera den gula i träning tillsammans med någon annan. Slottsherren och gulliga Lillie i det här fallet. Jag kastade markeringar till Lillie med Besta vid min sida och så fick Besta själv ett antal markeringar med hjälp av slottsherren som kastare. Någon film av träningen blev det inte heller för regn och dimma hängde så tungt att ljuset inte blev optimalt fördet ändamålet. Men det ska väl snart bli ändring på det tänker jag.
De äldre retrievrarna har tränats i markeringar de med de senaste dagarna. Efter att ha kör mycket dirigeringsövningar det senaste var det dags att släppa loss i lite mer självständigt arbete och hålla vågskålen i balans. Vi har tränat många markeringar och fått tillfälle att träna minne och koncentration och ta ”den jag väljer ut”. Det har känts riktigt bra både med den svarta och fröken Vi, det är lugnt och samlat och jag känner tydligt när de ”låser rätt”. Fröken Vi som är äldre och mer erfaren är såklart tydligare i det här men även med svarta Min känner jag att samma trygghet börjar komma nu. Det är en fin känsla och vi jobbar vidare därifrån.
