Med ett vårbruks intensitet
Vårsäsongen. Det är full fart framåt nu. Kurser och elever högt och lågt. Långa ljusa dagar. För mig gäller det att hålla tungan rätt i mun. Styra rätt bland bokningar. pm som ska skickas, fakturor och information om eventuella ändringar och annat. Inte glömma bort. Absolut inte glömma bort. Men framförallt. Hålla kurser, ta emot människor och hundar. Det händer att jag glömmer bort i alla fall, att något mail faller emellan bland andra, att svar därför uteblir och att jag lyckas missa någon annan del i det administrativa. Det är väl mänskligt förmodar jag, när man som jag håller i alla delar själv och säsongen är intensiv. För den är ju det de här tiden på året. Jag kunde önska en lite jämnare fördelning av mitt arbete, jämnare utspridd över året. Men precis som för många andra egenföretagare är mitt jobb säsongs jobb typ. Heltid och lite till under sommarhalvåret med betydligt lägre intensitet under vinterhalvåret. Både bra att dåligt förstås som med alla arbeten. Men mest bra. Absolut mest bra.
Jag kryssar fram över golvet. Gör de vanlig morgonrutinerna, bäddar för hundarna, sopar golven i hundrummen, samlar upp matskålarna efter frukosten och ställer dem i ordning för disk. Lyfter fötterna över de två kökshundrana, konvalescenterna som bor i köket där den ena av dem inte är konvalescent längre men tydligt talat om att hon tillhör kökets fasat inventarier numera, går till badrummet och hämtar yogamattan som jag rullar ut i det vita rummet. Innan jag rullar ut mig själv på mattan möter jag mig själv i spegeln, drar en en hand genom håret(en kam skulle aldrig gå) och smörjer in ansiktet med två olika krämer för att klara hela dagen utomhus och hjälper ögonen lite på traven så jag ser lite piggare ut. I fel ordning, jag vet, jag borde göra gymnastiken före ansiktet men den rutinen tycks omöjlig att ändra på. Sedan snubblar jag tillbaka över kökshundrana som ligger utbredda över hela golvet och slår mig ner med temuggen, ägget och frukostyoghurten. Samma frukost mints trehundrafemtio dagar om året och den fungerar alldeles utmärkt för mig.
Utanför regnar det, igen, och jag förbereder mig för regnställ och stövlar. Det blåser friskt med. Vårbruket lär får vänta ännu ett tag. Jag hade hoppats på att få peta ner några små salladsfrön men det är ett tag kvar till jorden reder sig fast vi är en bit in i april. Tålamod. Det är lite svårt att klä sig för ute dagarna med, jag gör mitt bästa för att svettas in våren ordentligt. Får ständigt på mig lite för mycket kläder men jag orkar inte frysa och jag vet hur förrädisk vårvärmen kan vara. Idag behöver jag dock inte fundera så mycket. Det är i vårmått mätt kylslaget med frisk kall vind. Och regn.
Igår kväll tränade slottsherren och jag ett pass med den gula och gulliga Lillie. Den gula har verkligen vuxit men det händer att jag, eller faktiskt både slottsherren och jag, glömmer bort att hon inte är så gammal och erfaren än. Inte riktigt utbildad heller för den delen, och så spänner vi bågen lite för hårt. Det gjorde vi igår så det blev både svårt och rörigt för henne. Ingen skada skedd såklart, vi såga båda vad som hände och ändrade strategi, lät gulliga Lillie lösa resterande uppgifter vilket hon gjorde galant och efter det gjorde vi ett enklare mer genomtänkt upplägg för den gula. Det blev bra. Utmaningar i alla ära men det är inte bra att utmana förbi och över grundräningsnivån så att säga. Aldrig fel att pröva förstås bara man är beredd att snabbt tänka om och revidera.
Den unga gula skrämde mig en aning för ett tag sedan med, det hade inte alls med träning att göra utan om att ett missljud på hjärtat upptäckte i samband med en rutinkontroll. Tre olika veterinärer hörde samma sak. Något som inte skulle vara där och jag kände såklart oron krama hjärtat och katastroftankarna invadera sinnet. Men efter utredning med ultraljud och hjärtspecialist kan jag slå bort oron och felet. För det fanns inget. Så tacksam för det. Nu fortsätter vi framåt igen och ber om en lugn skadefri period i flocken. Och livet.
Namaste.
