Meditera mera
Jag har en ny morgonrutin. Ett kort pass med lymfyoga. Sedan någon gång i somras ersätter det mitt andra lilla morgongymnastiks pass men tanken ör att de ska komplettera varandra senare. Behövde yogan mer just nu, de långsamma mjuka rörelserna, andningen och den lugna starten av dagen. Meditativt. Tweed kopplar av under tiden, lär sig att vila tillsammans. Antigen lägger han sig vid mina fötter eller rullar ihop sig i en av clubfåtöljerna intill. Han har fått komma fram till det själv. Jag säger inte till honom varken att sitta still eller gå och lägga sig. Jag gör bara min yoga, varken mer eller mindre. Tretton minuter tar det och efter det är jag som en ny människa. Nästan. Jag är i alla fall en något mjukar människa, mer jordad när jag tar tag i dagens uppgifter. Det är en fin känsla. Välgörande. Borde meditera mera.
För Tweeds del tänker jag att det är nyttigt att vila tillsammans. Vi grundar. Det behöver inte alltid hända saker. När vi är ute händer det desto mera. Våra korta träningspass är intensiva och energifyllda. Jag vill ha dem så. Lugna pauser tar vi med förstås men är vi på är vi på. Han är snabb i svängarna valpen, lämnar sällan mina fötter och är beredd i fall något är på gång. Det är det allt som oftast. Ett litet sök i ett buskage kanske, en stoppsignal eller någon apporteringsövning. Med avsikt knyter jag upp honom till mig. Vill att han dansar runt mina fötter. Ökar och minskar tempot. Det är inte svårt med honom. Han är fulladdad med samarbetsvilja och vill inget hellre än att göra något tillsammans. Jag smälter inför hans inställning. Som jag önskat mig det här. Känslan. Matchningen. Du & jag.
Med flera hundar i bagaget blir det uppenbart hur olika valpar kan vara och ur olika förutsättningarna i träningen blir. Hur svårt det är med generella råd och att vissa saker och beteende hos valpar och unghundar måste se och upplevas för att man riktig ska veta vad man har. Vem man möter. Online och filmer i all ära men inget kan överträffa verkligheten i det här avseendet. Det personliga mötet. Jag skulle behöva fler timmar vare dygn för den sortens möten. Hela veckan har hittills varit fylld med möten med unga hundar. Olika retrieverraser och åldrar. Någon som sprang framåt och någon bakåt, en som behövde dämpas och en som behövde lyftas. Någon som behövde knytas upp och en annan som behövde släppa loss. En som behövde väckas i apporteringen och föremålsintresset och en som definitiv inte behövde öka motivationen. Annorlunda och underbara med helt olika förutsättningar att lotsat vidare in i utbildningen till apportörer. Precis som det ska vara.
Bloggens förra inlägg döpte jag till ”Handle with care” och den rubriken hade passat utmärkt idag med för är det något unga hundar och unga hundars träning behöver så är det just handle with care. I allt vi gör tillsammans med dem, efter var och ens förutsöttningar.
