Mod och sårbarhet går hand i hand

Den där rävuslingen. Härjat här i natt igen, dragit ut en av mina stövlar som stod på vädring utanför dörren till mitten av gräsmattan, lekt med trädgårdsredskapen jag lagt på stenen vid husknuten och gått med leriga tassar på bordet på altanen på slottets baksida. Höns och tuppar var inlåsta över natten som tur var och kaninerna verkar ha klarat sig. Den här gången.

Vi har såklart diskuterat rävåtgärder här. Slottsherren och jag. Onda tankar med tråkiga avslut. Men så tänker vi på sex små hungriga rävungar i ett gryt någonstans eller en rävfru som lämnas ensam med försörjningen och vårdnaden och allt. Det känns omöjligt. Tänker vi ett litet steg till så undrar vi om vi inte riskerar att rubba balansen med? Naturens. Med färre rävar blir det fler sorkar och vem ska då ta hand om dem? Dessutom är det räven svans som sveper över himlen och skapar norrskenet enligt den nordiska myten. Och norrsken vill vi inte vara utan. Vi fortsätter stänga in hönsflocken om nätterna.

Vår första maj har spenderats med vänner på en vacker plats vd en vacker skogsjö där testkörde vi elitprovet vi ska hålla i slutet på maj. Efter det fikade vi och åt medhavd matsäck i sjökanten medan Tweed och kusinen Vitalis tre veckor yngre lekte runt våra fötter, i kylväskor och upp i olika människors famnar. Inga bekymmer på den sociala fronten för de två valparna och jag får minsann skäl att ändra min uppfattning om att Tweed är lite försiktigt för det var han absolut inte idag. Vi tror för övrigt att provupplögget blir bra, några mindre justeringar här och var och en plan för dummylogistiken under provets gång sedan ska det nog rulla på. Platsen är lugn och magiskt vacker vid en sjö långt in i Risvedens stora skogar. En plats helt realistisk för en sträckjakt på änder. Efter att vi kört igenom testekipagen hjälptes vi åt och tränade övriga hundar i utvalda delar av provet med. Så kul. Och nyttigt. Pal gjorde en dold vattendirigering över till andra sidan som jag är väldigt nöjd med. Rättare sagt är jag väldigt nöjd med han hur tog sig an linjen, gav järnet och simmade rätt över trots störning av en sten och ett gåspar, jag är mindre nöjd med att han inte tog stoppsignalen korrekt på andra sidan men det fick jag leva med. Den här gången. Måste se till att det inte blir en vana bara får då kan jag sätta oss rejält i klistret. Informationen till mig vad gäller Pal och dagens träning var att han lägger på ytterligare en växel i ny miljö och i ny grupp. Här måste jag hänga med helt enkelt. Hålla i, hålla om och hålla fast vid det som gäller. I övrigt kastade han sig ut i terrängen, tvekade inte för något och lät sig inte störas av andras signaler när vi jobbade parallellt. Ändå var han lyhörd(nåväl) för mina signaler när jag behövde påverka honom. Det är något av det där med att mod och sårbarhet går hand i hand. Sådan är han tänker jag, stark och modig med en fin känslighet. Eller så är han helt enkelt bara en hund med en rejäl jaktlust och fin samarbetsvilja. För att prata hundtermer. Om man nu vill det.