När alla vackra färger ligger på marken
Någon sa att november är en kravlös månad och det tycker jag stämmer bra när jag känner efter. November kommer efter allt men före stöket som kommer med julen, det är mest mörkt och grått så man ser inte hur smutsiga fönsterrutorna är, det är alldeles för kallt för att måla hus och trädgården är vissen och overksam. Liksom körd helt oavsett. Alla vackra förger ligger på marken tänker jag när jag hasar fram på mattan av löv under träden. Jag gillar kravlösa november och överraskar mig själv med det beskedet. Jag som tidigare tyckt november varit pisstråkig, mörk och dryg uppskattar nu den grå och kravlösa månaden i all sin enkelhet. Så kan det gå med åren tänker jag och tittar ut mot mörkret, man blir aldrig för gammal för att ändra sig.
Lass sover vid mina fötter och jag njuter av den kravlösa stunden med. Hon är annars en ganska krävande valp men idag har i haft en fin dag tillsammans. Samspelta i samförstånd. Dagen är för all del inte slut än så det kan ju hinna ändras men så här långt så. Guldstjärna i kanten till Lass idag och det märkliga infinner sig direkt. Jag börjar spana efter intressanta cockerkullar på nätet. Jag vet såklart att det är en irrväg, inget som är aktuellt för mig på många år. Det påminns jag hårt och skoningslöst om varje stund valpen är vaken, men det är ändå väldigt mycket roligare att kolla efter spännande cockerkullar än att göra klart bokföringen så av förklarliga skäl blir det så. Det ligger lite extra i ropet efter SM helgen med, det följer alltid massa ny inspiration i kölvattnet efter ett mästerskap tycker jag. Många tankar och reflektioner att ta fäste på och vrida fram och tillbaka i tankarna.
Något annat att fundera över är den lite mer filosofiska delen av hundägandet. Jag såg en annons av ett par som sökte dagpersonal till sin ett och ett halvt åriga spaniel. De behövde hjälp åtta timmar om dagen fem dagar i veckan. Redan där känns det som om ekvationen inte riktigt går ihop. För det verkar inte riktigt finnas utrymme för en hund i deras liv. Hur ska den hunden veta var den hör hemma på riktigt undrar jag men tänker samtidigt att ägarna i alla fall söker en lösning och inte bara lämnar hunden ensam hemma. Hur många hundar är det inte som ligger ensamma och sover i ett hus eller lägenhet under dagarna? Visst klarar de att vara ensamma ett tag men vad känner de egentligen? Är de trygga med det eller undrar de varje gång de blir lämnade om de någonsin kommer få se oss igen? Som de flockdjur hundar är borde största straffet vara att inte få vara med flocken. Nu är inte hundar människor men så förbaskat olika är vi nog inte alla gånger och som människa vet man ändå hur det kan kännas att bli lämnad ensam, att inte för vara delaktig eller rent av bli utfrusen ur gemenskapen. Men med hundar verkar vi tycka det är okej. De sover ändå säger vi tröstande till oss själva för att lindra samvetet. Vi använder oss till och med av det i träningen. Kanske inte så att vi medvetet tänker på det alla gånger men det är så kontentan blir. Vi passar på att träna hundarna när de varit ensamma en tag, tar ut dem när de är fyllda av motivation både av att arbeta och att umgås med oss. Isolerar dem en stidn för att de ska var riktigt sugna. Och vad gör inte den som varit ensam och utanför men sedan får vara med, om inte allt den kan för att få fortsätta vara med. I den mänskliga världen ställer vi oss in, passar upp och kanske bjuder på en öl eller bakar en god kaka att ta med för att få vara med i ”flocken”. Hundarna gör väl detsamma tänker jag, riktar all sin uppmärksamhet mot oss och bjuder till allt de kan för att få vara med oss. Vi utnyttjar det såklart, det vore väl dumt annars förmodar jag men jag kan inte låta bli att fundera över hur hunden verkligen upplever den där ensamheten. Och jag önskar att varje ensam hund åtminstone kan få en hundkompis att vara ensam tillsammans med. För även om det i sin tur ger två ensamma hundar har de två i alla fall sällskap av varandra och då blir ensamheten inte riktigt så ensam tänker jag. Fast det kanske bara är min mänskliga filosofiska tankar som vandrar de här banorna och inget en ensam hund reflekterar närmare över. Vad vet jag egentligen om det.
