Pocketcockern är på besök. Hennes familj har rest till Frankrike och lämnat henne här för några dagar. Det är längesedan nu. Längesedan hon var här och längesedan hon var en del av flocken. Ändå är nästan allt precis som vanligt när hon kommer hit. Hon smälter in. Som en naturlig del av flocken. Vi har lite koll förstås, lite extra på Lyra the Queen och de andra tikarna. Det är ju hundar det handlar om och man ska aldrig ta något förgivet. Särskilt inte när tidigare flockmedlemmar kommer på besök efter en längre tids frånvaro där de hunnit skaffa sig en annan status i livet. Fast när paocketcockern är här är det inte så mycket med den där andra statusen. Hon känner in och anpassar sig, tonar ner och smälter in. Halvårsgamla Wirre som hon aldrig träffat förut tyckte hon däremot ha sig rätt att klämma till när han råkade titta på hennes tuggben på två meters avstånd. Det var inte okej såklart, här passas inte på några ben, inte på det avståndet i alla fall. Om han nu hade försökt ta benet ifrån henne hade det varit en annan sak men det var inte det han gjorde. Att titta är absolut tillåtet. Så nu vet hon det. Hon tycker det är spännande med trädgårdskanineran med. Tittar intensivt på den och morrar åt dem om de kommer nära. Jag tror hon ser dem som utbölingar. Och hur ska hon kunna veta? Kaninerna bodde fortfarande i hägn när hon var här sist. Kaninerna verkar inte förstå vinken hon ger dem, de är för vana vid att samsas med hundarna och verkar inte ha märkt att hon är ny. Lite gulligt är det allt. Både kaninernas och pocketcockerns sätt.
På dagen fick hon åka med cockerligan på en skogs och badtur i värmen. Käckt med en hel cockerflock tyckte jag när de fem travade fram längs grusvägen. Man kanske borde utöka beståndet lite? De är ju så praktiska i sin storlek och lätt att ha att göra med. Inte särskilt dyra i drift heller. Jag nämner inte mina funderingar för slottsherren när vi går där längs grusvägen i värmen för jag tror inte de skulle gå hem. Dessutom funderade jag på allvar på att minska ner på spanielsidan senast igår eftersom jag vill fokusera mer på retriever. Om det fanns ett VM i flexibilitet och ombestämmande hade jag garanterat stått på pallen. Varje år.

