Rast och ro
Semestern har infunnit sig nu. Runt klockan fyra på eftermiddagen loggade jag utefter två dagars läger på Boda och ytterligare en halvdags driveträning med ett annat gäng här hemma. Skål för både semestern och för tre riktigt fina dagar innan det. Fast fem fina dagar ska det vara om det ska vara riktigt för det var en fin kursavslutning i en annan grupp och en fin uppstart för en ny valpgrupp före det med. Nu väntar ledighet i tre veckors tid. Så mycket ledighet det nu blir när man lever tillsamman med jobbet. Bokföringen kräver ett mindre gästspel, hundarna ska(med nöje) tränas och några privatlektioner ska genomföras. Det passar mig bra för att vara helt ledig är inte riktigt mig grej. Tappar så lätt rutinerna. Och humöret till en viss del. Det jag ser fram emot mest med ledigheten tror jag är tiden att får tänka hela vägen utan att bli avbruten och att skriva. Tid att drömma och planera. Tid för träning av e egna hundarna med, hela dagar utan avbrott om jag så vill och kanske några spontana utflykter till vackra platser. Eventuellt ett besök på goldenklubbens klubbmästerskap för att se valpköpare starta på prov och få se många duktiga golden på en och samma plats. Det blir säkerligen inga problem alls med att fylla de här dagarna och veckorna med olika grejer. Får jag en stund över ska jag putsa fönster med. Jag vet att jag sa det förra semestern med så det är hög tid att det blir av med anda ord. Utomhus alltså. På insidan har jag allt dragit en trasa med fönsterputs fram och tillbaka några gånger under året. Inte överdrivet ofta men tillräckligt för att hålla misären på avstånd och fortfarande ha fri sikt genom rutorna i alla fall. Utan att ha några egentliga förväntningar på semestern har jag rätt stora förväntningar på den i alla fall märker jag. På allt jag vill och jag ska hinna med. Men först bara vara ledig. Jag börjar där.
Wirre har vuxit förbi Betsa nu. På höjden. jag vet inte om det säger så mycket mer än att han växer fort. Det behöver inte betyda så mycket egentligen, hans växtkurva kanske stannar upp? Det enda vi vet med säkerhet är att han blir större än Besta vad gäller resten får vi vänta och se. Jag tippar på att han blir i storlek med Lakrits i slutänden. Som om storleken skulle spela någon roll. Med de senaste dagarnas bengnagande har tre av fyra hörntänder lossnat och ramlat ut. Den sista ska nog snart trilla den med tror jag. en tanke är att han ska få gnaga på en benknota ett tag och leka med Lass efter det så den lösa tanden fastnar i hennes långa öron när han drar i dem. Planen känns för ovanlighets skull både realistisk och genomförbar. Det enda som talar mot den är att det blir synd om Lass och hennes öron som måste stå ut med den mycket ihärdiga och efterhängsna lillebrorsans hänsynslösa attacker och jag inte vill utsätta henne för det. Wirre använder henne ungefär som en pipleksak nu för tiden och han tittar bara roat på när hon tar i min sin allra argaste röst. Hon har det inte lätt. Vi har delat hundavdelning i två avdelningar så Lass slipper handskas med den självgode lillebrorsan ensam. Lilla Till får ta smällen med Wirre och hans tandlossning, det känns mer rättvist för hon har lite mer att sätta emot rent fysiskt och dessutom har hon en sorts naturlig karisma på det mentala planet som Wirre inte ens funderar på utmana. Frågan är snarare om han vågar gå i närkamp och dra tag i hennes lurviga öra så tanden fastnar. Vi vickar vidare själva istället. På tanden. Det tillsammans med benknotan ska nog få den på fall. Det är mi förhoppning i alla fall.
