Så att ögonen inte tappar fokus
När jag startar radion på morgonen möts jag av Teddy Swims mjuka röst. Svårt att tänka mig en bättre radiostart på dagen. Om någon skulle fråga mig vad det bästa med mitt företagarliv är så skulle jag tveklöst svara morgnarna. De tidiga med den vanliga strukturen där radiostarten är en av dem, morgnarna då jag jag har tid att vakna till i takt med dagen och mig själv och inte behöver iväg någonstans till ett bestämt klockslag fast ändå kliver upp nollfemtjugofem oavsett veckodag Frukosten med en valp vid fötterna, skrivandet, teet och dagens planering. Varje morgons möte med livet och den nya dagen och tiden att hinna uppleva det. I övrigt skiner solen idag och en fin sommardag väntar på andra sida dörren.
Jag blir helt lyrisk av vädret och bortglömda är snart alla kalla vinter dagarna med snålblåst, kyla och regnstänk. Jag lever upp nu, upp och ut av grönskan och värmen. Till och med stora ekarna har slagit ut nu och det lummiga breder ut sig runt mig, som ett vilsamt ombonat skydd mat skräp, krig och rättfärdigheter. Det ser rent uppstädat och fint ut eftersom det gröna lägger sig som ett skyddande lager över allt och gör så att mina ögon inte tappar fokus. jags er det vackra nu, det rena och oförstörda. Jag önskar det fanns en grön lummighet som täckte över delar i hundträning med, så att hundförares ögon inte tappar fokus och ser fel saker. Felen och bristerna. Tänk om det gröna kunde omsluta och tona ner det ner så blicken fokuserade på det som är bra, det som går bra. Det som ges näring växer och det gäller i hög grad hundträningen med. Göd det du vill ha mer av och rensa blnad det andra så växer rätt saker.
Det kom ett minne på facebook ida. Ett sju år gammalt. Facebook är bra på det där med minne så jag får en påminnelse om olika saker på respektive årsdag av publiceringen. Jag bryr mig inte så mycket om dem men just det här gillar jag att blir påmind om. Det är minnet göder mig fortfarande, har förmågan att lyfta mig vidare framåt fast det är sju år. Kanske är det att leva på gamla meriter men vad spelar det för roll. Det är från när vi vann lagtävligen på game fair på Tullgarn. Fint att bli påmind om vinsten och dagarna på mässan och tävlingen men det r inte vinsten i sig som är starkast för mig utan hur dagarna minner det mig om Bäst och min relationen till honom. Den var fin. Han var fin. Han är en av mina lifetime hundar. Oersättlig.
Det har tränats vattenarbete de senaste dagarna på jobbet. Vädret har passat bra för det och säsongen är igång. Dessutom har vi tillgång till ett vatten utan häckande fåglar, så det är genomförbart. Ett tekniskt vatten med lite kluriga ingångar, passager och vikar. Guld för en retrievertränare.
Vattenträning förpliktigar lite. Dels behöver relationen vara väl grundad och grundträningen sitta rätt ordentligt, så till vida att hunden har lärt sig först genom positiv förstärkning men också har lärt sig hantera negativ förstärkning i form av att hantera ett krav. Det blir nämligen lite kravfyllt med vattenträning eftersom vi inte vill att hundarna ska välja väg i vattnet, försöka sig på att strandragga eller springa landvägen hem om det är en omväg.
Det säger sig självt att det är svårt att ställa de kraven och få det att fungera om hunden inte är van att hantera krav i andra sammanhang. Krav är inte på något sätt våld och kortsiktig obekvämhet ger inte långvariga trauman. Däremot behöver relationen och inlärningen vara tillräckligt stark i vardagen och träningen på land först. Så vi har något att komma med om det strular.
Jag har fått se fina exempel på det de här dagarna, hur hundarna och relationen till föraren vuxit med uppgiften och hur det gått från oro och tveksamhet till beslutsamhet och styrka.
Många tänker att mindre press och kravlöst leder till mer lugn. Om man tar bort korrigeringar, utmaningar och stress så får man en harmonisk hund och riskerar inte att förstöra något. Min uppfattning är att det nästan aldrig fungerar så. De hundarna som klarar av nästan allt är oftast de som först hade gått igenom något. Inte gap och skrik. Inte tuff och hård behandling utan kontrollerade utmaningar och till en början milda krav tillsammans med någon de litar på, på en nivå de kan ta sig igenom. Muskler fungerar lite på samma sätt. Du tränar dem, bryter ner dem lite grann och bygger sedan upp dem starkare. Tar man bort all belastning och allt svårt blir ingenting starkare, det blir tvärtom bara svagare.
