Samma visa

Jag är tillbaka vid datorn och bloggen ikväll. Kände att en paus var nödvändig. En paus från jaktdagar, föreläsningar och pluggande av svåra engelska ord. Nu tänker jag sitta här en stund och försöka hitta orden och knappa ner lite text innan jag ska se första delen av en ny brittisk dramaserie. Det är så jag ser fredagskvällen framför mig men förmodligen somnar jag någonstans strax efter inledningen. Om inte serien är alldeles väldigt spännande förstås, då håller jag mig nog vaken. Som kvällarnas föreläsningar som jag finner så intressanta att jag nästan ställt om min dygnsrytm efter dem.

I övrigt har det varit roughshooting idag igen med glada skyttar, hundar och hundförare och gott om fågel. Jag känner att jag skriver ungefär samma varje gång nu, med lite olika ord bara. Jag är så inne i det för närvarande att tankarna rör sig ganska trångt inom ett och samma område. Cirklar i små kretsar. Det finns helt enkelt inte möjlighet att ta in så mycket mer just nu. På gott och ont. Mina funderingarna just nu handlar mest huruvida hundarna skött sig, om jag skött mig, situationerna vi hamnade i, om jag borde agerat annorlunda vid något tillfälle, vad jag är nöjd med och mindre nöjd med och så vidare. Jag tänker att det är en oändlig tur att slottsherren och jag delar det här intresset så vi kan diskutera detaljer på djupet under hemresan. Och efteråt. För det blir alltid lite mer efteråt när jag hunnit processa upplevelsen lite till. Insikterna brukar vakna till mer allt eftersom. Efter en natts god sömn och så vidare. Om ett tag ska jag växla över tankarna på ett bredare perspektiv, ta in mer av övriga världen och sätta fart med planeringen av vårens kursschema och annat matnyttigt. Plocka in alla gröna tomater från växthuset och sådana saker.

Vi har passerat drygt mitten av jaktsäsongen för vår del nu(det går så fort!) så det börjat tona ner så smått. På gott och ont det med. Mest på gott tror jag för med bara en spaniel att köra och flera dagars jakt varje vecka blir det synnerligen intensivt för den spanieln. De är ju inte kända för att spara på sig direkt heller och det gör definitivt inte lilla Till. Hon går hårt. Stenhårt. Hon tar sin uppgift på fullaste allvar och gör precis det vad hennes gener säger åt henne att göra, att se till att fåglarna letas upp och kommer på vingar. Lite jobbigt för henne att ha mig som en bromskloss i andra änden bara. I huvudsak jobbade vi ändå tillsammans idag, det tycker jag allt, och Till gjorde ett gott jobb. Det gjorde för övrigt Besta med, hon som enträget följer vid sidan medan Till söker, som får apportera en och annan and om det blir ett anddrev och någon fälfågel här och var om hon har lite tur och vi är på rätt plats vid rätt tillfälle. I indreven släpps hon fri för att stöta fram fasaner och rapphöns och det gör på ett alldeles ypperligt sätt. Metodiskt och tillsynes helt utan stresspåslag söker hon upp fåglarna och får dem på vingar och bryter spontant riktning och kommer tillbaka in. Synnerligen effektivt. Måhända blir hon inte en hund för tävlingar i de högsta klasserna men hon är verkligen en komplett jakthund för småviltsjakt.

Så var jag visst där igen då, där orden och texten hamnade i de små snäva svängarna runt hundarna och jakten. Där tankarna cirklar för stunden och innehållet blir det samma som i förra inlägget och inlägget före det. Sorry. Jag satsar på bättring och mer variation frampå. När jaktdagarna lider mot sitt slut.