Självlärt och supersmart
idag har jag starta upp en ny unghundsgrupp. eller valpcoachning som jag kallar gruppen. Nu var i och för sig det här valparna så mycket valpar för det hade hunnit bli runt sex månader men de var i alla fall betydligt yngre när de anmälde sig. Vi startar med enskilda lektioner för det är vad vi tycker är bäst för unga hundar. Enskild träning så störnings fri som möjligt till en början. Alltid lika kul med unga hundar och kul att vara igång med en ny grupp, två unga labradorer och två golden har jag träffat idag, nästa vecka blir det fler. Och fler raser.
Lika kul var inte vädret. Inte idag heller kan tilläggas. Men det blåste i alla fall betydligt mindre än igår. Alltid något och vädret är trots allt bara väder. Imorgon kommer solen by the way. I släpspår har den nattfrosten. Det är okej för här har leran erövrat både slott och trädgård så det gör inget om det fryser på och torkar upp en del. Gruvligt halt blir det väl förstås men det får gå det med. Nio blöta leriga hundar hade jag med mig in efter dagens första promenader och de var inte bättre efter den andra promenadomgången heller. En smutsig hund är en lycklig hund heter det så med alla dessa leriga hundar måste vi vara väldigt lyckliga allihop. Det är vi med, lyckliga och glada över att kunna leva livet vi valt. Jag har valt att skaffa glasögon med. Inte för att jag egentligen måste men för att livet blir lite enklare med skarpa ögon när jag ska jobba vid datorn eller lösa en innehållsförteckning. Läsglasögon i alla är amen det där av och på hela tiden är lite störande. Dessutom inbillar jag mig att delar av min huvudvärk kan komma av allt det där av och på och omställningen av skärpan. Nu har jag glasögon som sköter alla delars å jag ska kunna ha dem på mg hela tiden. Nu ska jag bara väna mig vid det ed, få hjärnan att ställa om och vrida huvudet istället för blicken. Det visade sig mer komplicerat än jag trott, så dör så jag funderade på om glasögonen verkligen fått rätt slipning eller om det blivit något fel. Optikern varnade i och för sig för att det skulle ta lite tid. men ändå. Nu några veckor senare går det ändå rätt bra. Det har fått ta sin tid, tillvänjning behöver få göra det tänker jag. Ögonen börjar vänja sig och huvudet börjar hänga med fast det gungar lite i ytterkanterna än, svajar lätt när jag går. Just det spelar egentligen ingen roll för jag går inte rent på mina överansträngda fötter oavsett så lite mer vingel än vanligt gör inte så stor skillnad. Fötterna har fått nya fotriktiga kängor med, ett led i att bota de ansträngda fötterna, de ska också bänkas in lite men när både det är gjort och glasögonen invanda kommer jag förmodligen att bli som ny. Åtminstone en bättre uppdaterad version av mig själv. Jag hade kängorna ett par timmar idag och det gick alldeles utmärkt, sedan bytte jag till mina låga promnedkängor för jag tänker som sagt att tillvänjning behöver få ta lite tid. Det var en lustig känsla som drabbade mig när jag gick ute efter bytet, jag var tvungen att titta ner på fötterna för småkängorna kändes så lätta och smidiga att jag trodde jag gått ut i gummitofflorna av misstag. Allting är relativt.
Förresten har Betsa lärt sig några nya skills den hör jaktsäsongen. Det har inget som helst med resten av dagens inlägg att gör jag tycker bara det är lite kul att berätta det. En av hennes nya färdigheter är att hin börjat ställa sig på bakbenen som en ekorre för att kunna markera i det höga rörflenet. Synnerligen effektivt. Välnaalnserd både i knopp och kropp har hon löst rikgt knoviga markeringsuppgifter under hösten. Självlärt och supersmart.
