Sköna måndag
Jag kickar igång dagen och veckan på yogamattan framför kaminen och inser att det är ljust redan halv sju. Gläntar lite på dörren mot baksidan och andas in den fuktiga morgonluften och dagen som är på väg att vakna. Hoppas på sol bakom dimmolnen och två siffrig temperatur. Kanske att hoppas på för mycket men blir det fem och halvklart är jag mer än nöjd.
Tupparna gal med. Det är full rulle nere runt växthuset. Säsongen är igång. Inte odlingsäsongen med äggsäsongen. De små hönorna värper i snabbare takt än vad äggen går åt. Från noll till hundra på några dagar. Från noll till åtta för att vara korrekt för det är åtta ägg om dagen det blir när äggsäsongen peaker. Åtta små perfekt formade ägg från de gammalsvenska dvärghönsen. Två ägg på ett vanlig hönsägg ungefär, i storlek men fullproppade med protein, vitaminer och mineraler. Supermat. Funderar på om vi ska låta någon höna ruva fram en kull i år, för lite föryngring. Förra årets oplanerade ruvning då tre hönor la sig för att ruva och fick varsin tuppkyckling var fin på sitt sätt men tuppar lägger so bekant dåligt med ägg. Några hönskycklingar i år kanske?
Mitt andra liv krävde min närvaro och uppmärksamhet i helgen. De där på två ben i alla ¨åldrar från liten till numera rätt stor. Många är de. glada, aktiva och påhittiga. nästan som ett gäng valpar och unga hundar. Med en avgörande skillnad förstås. eller flera. Fullständig närvaro är nödvändig, det går inte att släppa in dem i hundavdelningen och stänga grinden och öronen när de blir mycket. Däremot går det att prata med alla utom den minsta och det är en klar bonus. Oftast i alla fall. Barnen, staden igår. Landet hundarna och tystnaden idag. Det är kontrasterna som gör det.
Idag är det tyst runt mig igen. Stilla och fint i dimman. Ska ägna dagen åt hundar och människor fast av äldre modell. Dirigeringar ska slipas på kommunikation förhoppningsvis förbättras i den mån det behövs och låter sig göras. En fråga kom över mig efter en av veckoslutets kursgenomförande igen. För vems skull tränar du din hund? Var är ditt varför? Frågan behöver ställas ibland. På djupet. Det ska vara kul att träna hund, för både förare och hund. Självklart finns det tillfälliga dippar, det upplever alla och det är helt i sin ordning. Med i det lite större perspektivet. Är det inte roligt, fylls du inte av energi och glädje av träningen eller om hunden inte vill ”vara med” så behövs det en paus och en liten reflektion. Obs, ,man behöver så klart inte känna eufori och glädje vid varje enskilt träningspass men på totalen så att säga.
Själv blev jag nästan lite euforisk i dimman och plusgraderna med hundarna nyss. En runda med retrievrarna och träning med dem och sedan med cockertjejerna. Svårt att hitta ett bättre sätt att starta veckan på tycker jag.
Såg ett filmklipp på årets vinnare i freestyle på Crufts i England förut med. Border collien som dansar med sin förare. Har ni sett? Perfektion i kommunikation och total harmoni. Fantastiskt vackert. Jag behöver träna!
