Sorgen är kärlekens pris

Hon har en avundsvärd energi varje tidig morgon. Cockervalpen. Hon ger en tydlig bild av ordet i utsövd i sin rätta bemärkelse. Det är precis vad hon är varje morgon, utsövd med en helt gränslös energi. Helt utan filter. I en timmes tid ungefär sedan måste hon ta en powernapp och göra en snabbladdning.

Blogginläggets rubrik är tung och djup. Jag vet, För måndagen och den nya veckan startar förutom med den energifyllda valpen med en tydlig insikt om hur skört livet är. Döden igen. Obarmhärtig och oundvikligen drar den fram parallellt med de fina, levande dagarna av livet. Ingen kommer undan och inför döden står vi alla lika. Tveklöst. Ändå undviker vi som regel att prata om den, benämna den eller ens kännas vid att den finns där. Den är tungt att hantera förstås, svår att förhålla sig och helst vill vi så klart inte veta om den. Överhuvudtaget. Men den senaste veckan har den varit högst närvarande i vår tillvaro igen och flera två och fyrbenta i vår omgivning har lämnat jorden alldeles för tidigt. Allt det roliga och fina stannar upp för en stund och tankarna snurrar medan känslorna djupdyker. Allt det här eländet. Och var någonstans finns meningen? Krampaktigt håller jag mig kvar vid hoppet om ett långt friskt liv inkluderat mina anhöriga och alla andra godhjärtade. ”Vad är det som händer?”– undrar slottsherren efter det ena sorgliga beskedet efter det andra och jag svarar att jag inte vet men tror att det handlar om livet. Att det är så, liv och död i ett evigt kretslopp och ju längre vi själva lever desto mer död blir det runt oss. Det går varken att komma undan eller värja sig emot. Jag tänker att vi själva kommit lindrigt undan ändå. Har hälsan i behåll och Lakrits som lyfter huvudet fråm golvet där han ligger och vilar och kikar på oss. Han är en av dem i den andra änden av det livshjul som fortsatt snurrar. En av dem som klarade sig även om det var nära. Bara en hund i och för sig. I sammanhanget. Men ändå. Insikten om den senaste veckans händelser landar i vikten av att vara levande varje dag, i alla stunder och i alla känslor men undvika oro. För det blir som det blir oavsett.

A wise man said:

”Worrying does not take away tomorrow’s troubles, it only take away todays peace.”

And I felt it deeply.