Storlekens betydelse
Det stökas här nu. Det är grus och jord och grävmaskiner, traktorer och snickare. Hur bra som helst kommer det att bli och jag fick till och med min önskan uppfylld om frost och kallare väder för att minimera effekten av leran. Fast lerigt kommer det att bli ett tag ändå såklart, det gå inte att undvika. Som vanligt tillkommer det en del saker när projekt dras igång och det blir många beslut som ska fattas. Placeringen till exempel, som om carporten ska stå i samma vinkel som slottet eller som butiksboden. De är olika tydligen. Vinklarna. Svåra frågor och svårt att vet vad som blir bäst, vad som ser bäst ut. Vi valde slottet. Vilket i sin tur innebär att bodens placering behöver justeras lite men det är hur som helst lättare att flytta boden än slottet. Nästa fråga kom nästan innan vi hunnit besluta om den första. Liggande eller stående panel? Stående blev det självklara snabba svaret till snickaren som då påpekade att han mest undrade eftersom butiksboden som står intill nybygget har liggande panel. Så vi fick fundera ett varv till.
Många beslut som sagt men mest av allt fascineras jag av de stora maskinerna, som hur den väldigt stora grävmaskinen kan vara så smidig trots sin storlek och hur mycket den får uträttat på kort tid till exempel. Den har en skicklig förare med förstås, det är väl rätt avgörande i det hela såklart. När den ändå är här bad jag om lite extra hjälp med två stubbar från körsbärsträden som blivit kvar i gräsmattan i några år eftersom slottsherren och jag inte orkat ge oss på projekt gräva upp stubbe med hjälp av såg, spade, handkraft och svordomar. I flera år har stubbarna stått där och för att överbygga och försvara vår bekvämlighet med att åtgärda dem brukar jag sätta en blomkruka dem om sommaren så de åtminstone fyller en funktion. Nu svängde grävmaskinen sin långa arm med skopan över staketet, tog ett tag om stubben och lyfte bort den och vände sedan skopan och slätade till marken där stubben stått och sedan samma sak med den andra stubben. På fem minuter! Nu irrar jag omkring runt slottet och funder över andra saker som jag vill få passat på att få grävt bort eller flyttat på. Viill ju inte gå miste om effektiviteten och möjligheten. Men jag försöker sansa mig. Tänker på leran och efterarbetet. Omfattningen av det.
Medan arbetet pågått utanför slottet har jag fått undan en hel del bokföring, möjligheter till det dök upp när dagen skurs blev inställd på grund av vinterns ankomst och trafikproblemen det medförde. Så skönt att var ikapp med pappershögarna. Några små justeringar bara sedan ska hela pappershögen transporteras vidare in i pärmarna. Jag är nöjd med mitt bokföringsår så här långt, nöjd med min struktur och att jag klarat att hålla planen med en stunds bokföring varje morgon. Varje morgon har det förvisso inte blivit men flera morgnar varje vecka i alla fall så nu med bara en månad kvar till årets slut är jag och alla papper i stort sett redo för bokslut. Go känsla måste jag säga. När jag behövde en paus från pappershögarna idag tränade jag Till en stund. Vi tog ett varv i markerna på jakt efter fasanerna. När vi kom tillbaka visade det sig att hela gänget var runt voljären bakom slottet men vi fick ett bra träningspass hur som och det var ju ändå bättre att fasanerna var hemma istället för borta om man säger så. Lilla Till går starkt i marken dör fasanerna vistats så jag förstår direkt var de varit men också var de inte gått. Lärorikt ur flera aspekter. Nästa gång jag går ut ska jag nog ta med bössan också och försöka skjuta en fasantupp ifall tillfället dyker upp. Jag passade på att fota Till idag med, hennes brunvita färg blev så läcker mot det frostiga gräset och de bruna tonerna som bröt igenom från jord och gulnad vass. Det är inte ofta en burnvit spaniel blir kamouflerad men idag var en sådant tillfälle. Senare när jag var inne igen fick jag reklam från etthundföretag i mitt flöde, inget konstigt med det såklart men den konstiga var att hunden i reklamen såg exakt ut som lilla Till.
Det här är inte Till utan enbart ”nästan Till” från reklamkampanjen. Hade jag inte vetat bättre så hade jag varit säker på att det var Till på fotot. Fotograf(och hund) okänd.
