The legend says when the rocks are brought together, the diamonds inside them will glow.
En knapp veckas vinter har vi haft. Sådan där riktigt fin vårvinter. Fast idag hade vindarna slagit om och det töade rätt så bra, tills nu ikväll då snöflingorna dalar och marken blivit vit igen. Det är stämningsfullt när man sitter inne i skymningen och tittar ut mot vinterlandskapet. Jag tittar och tar in för imorgon sådär lagom till 1a mars ska regn och lera vara tillbaka igen.
Jag tar igen mig medan hundarna softar i hundhallen och slottsherren pysslar med lördagskvällens middag. Rödspätta blir det, rullader med fyllning och en god sås. Kokt potatis till det. Nu för tiden äter vi fisk de flesta dagarna i veckan och det finns faktiskt oändligt många variationer på både fiskar och fiskrätter. Gott och nyttigt är det också. Till vardags använder vi ofta frusen fisk, det går utmärkt tycker jag och vi bor tyvärr några mil för långt från kusten för att ha en egen ”fiskbil” på orten. Däremot har den lokala icabutiken börjat med färsk vacuumpackad fisk i kyldisken. Fileead och klar. Jag tycker det fungerar alldeles utmärkt medan en äkta bohuslänning förmodligen finner vacuumförpackad fisk skrattretande.
På förmiddagen idag tränade vi retrievrar en stund tillsammans med goda vänner. Förkylningen till trots så kände jag mig riktigt på banan och orkade hålla ihop den stunden vi höll på. Riktigt roligt var det att komma ut i snålblåsten och träna på marker som blev som nya för oss. Variation och trevligt sällskap är alltid kul. En termosfika på stående kalla fötter hann vi också med och lilla Rota minglade under tiden i högt tempo precis som sig bör. Det var väldigt kul att vara ute tillsammans med den gule igen. Som jag har saknat det! Hoppas verkligen att det håller nu så det kan bli fler trevliga träningstillfällen i vår.
På eftermiddagen var det de övriga hundars tur. Slottsherren tog sina svarta och jag mina bruna. Det blev en tur med fart och fläkt, sökarbetet och ett försiktigt mått av ordning och reda med cockrarna. En lagom mix tänker jag. Valpen har artat sig bra senaste tiden och hamnat i den åldern eller mognaden då man känner att man faktiskt har kommit en bra bit på väg med relationen. Jag tycker mig förstå ganska bra hur hon fungerar nu, vad jag kan vänta mig och hur jag kan läsa henne. Förhoppningsvis känner hon ungefär detsamma om mig. Framöver ska jag öka på delen av ordning och reda, sätta avlämningarna och börja träna hennes stadga i kast och ”dummyupflog”. Vi har en del att göra men har ingen brådska. Elden är tänd nu, jag vet att hon tycker det är kul att både apportera och jaga, nu ska jag hålla liv i elden utan att låta den brinna okontrollerat eller riskera att bränna ut den. Det gäller att hitta en lagom nivå, en fin glöd för både henne och mig och jag vet att det låter sig göras, med lugn, tillit och rätt träning. Tillsammans ska vi hitta den berömda balansen och komma väl förberedda ut i jaktmarkerna när vi är klara.
