Tid och rum
Det längtas nu. Efter ännu varmare temperaturer, spirande knallgrönt gräs, blommor och en valp att hålla i famnen. Underbart med barmark nu i alla fall. Och första mars. Resten kommer snart det med. Jag tycker det är härligt med barmarken även om förvandlingen från det vackra, rena vinterlandskapet till det här ökade städfrekvensen med flera hundra procent. Det får gå.
Pal är glad med för han kan bada igen. Jag tror verkligen han saknat det i vinter, det utebliva obligatoriska dagliga doppet. Om inte i en damm eller en sjö så åtminstone i ett dike eller vattenfyllt hjulspår. Inget av det har det blivit under vintern men det tar han igen nu. Ett dopp efter morgonens träningsrunda och ett i diket på eftermiddagens rastning.
Det var bara han och jag på träningen idag. Vi körde linjer mot minnespunkter från olika vinklar och p olika avstånd oh varvade dem med bollmarkeringar. Med bara en hund blir det intensivt. För hunden. Pal sparar inte direkt på sig heller. Han tar i. Jag kan förstå att han uppskattar ett dopp efteråt. Det är som att tid och rum försvinner är vi är inne i träningen. Fullt fokus på görandet hos både honom och mig. En fin känsla. Han är en för övrigt en rätt känslig hund, känslig, högmotiverad och explosiv. Det har jag väl skrivit typ tusen gånger förut. Nu skriver jag det den tusen första. Jag trivs med hans känslighet och gillar det explosiva och har inget behov av en hund som tål tuffare tag. Jag är inte sådan själv och gillar inte att bråka så det blir mycket enklare så här. En bra matchning helt enkelt. Men det kräver lite på ett annat sätt. Att jag lyssnar in bland annat, och inte låter mig dras med i hans tempo. Lättare sagt än gjort för jag blir lätt lite fartblind. Men visst har han lugnat sig lite nu? Jag tycker faktiskt det. Snabb är han fortfarande men kanske inte riktigt så där hysteriskt som tidigare. Det är nog tur för jag vill ju att han ska hålla länge.
Med varje hundindivid följer lite finstilt text i slutet av bruksanvisningen. Den behöver läsas för det är här någonstans skillnaden ligger i nyanser av vad som kan vara lämplig nivå på tillrättavisningar och stöttning för varje enskild individ. Allt passar inte alla och det som är fel för någon kan passa utmärkt för en annan hund. Det är därför det är så svårt med generella råd och universaltips tänker jag. Några finns det förstås men det mesta behöver utgå från den finstilta individnivån. Som hos Pal.
