Tranorna flyttar söderut igen
Den har pågått i ett par dagar nu, flytten, högt upp mot klarblå himmel ger de sig iväg på uppvindarna. Som små svarta siluetter av svalor ser jag dem högt, högt däruppe efter att ha reagerat på deras omisskännliga läten och letat efter dem mot den blå bakgrunden. Det ör fint att se dem men aningen vemodigt att de ger sig iväg. Den mer allvarliga delen av hösten ligger framför oss nu, den tysta, mörka och avskalade. Den nödvändiga och långsamma. Acceptans.
Lärde annat nytt om naturen igår. Vi reagerade på sjoken av vita svävande trassel som gled iväg över fälten och ibland landande på oss eller hundarna. Som utspridda tussar av en asps överblommning på våren. Fast nu är det höst. Svaret fanns ett litet klick bort. Sommartrådar också kallade ballongflykt som är ett fascinerande sätt för små spindlar och spindelungar att förflytta sig vilket i huvudsak sker klara milda brittsommardagar under hösten. Som igår. Mängder av spindelungar kläcks under den här tiden och ges möjlighet att ge sig av till framtida boplats och nya levnadsförhållande med hjälp av de stigande varma luftströmmarna från marken. Tusentals spindlar på flytt samtidigt under brittsommardagar alltså. Häftigt. Naturen ör fantastisk. Så glad för mitt utomhusjobb, för upplevelserna, den friska luften och möjligheterna.
Lite tuff är den ibland med. Naturen. Rätt ofta om jag ska var ärlig men det finns såklart en mening i det med även om det kan göra lite ont att se det. Som den här stora bålgetingen. Färdig och förbi. Hoppas den fick en fin sommar tänker jag. Jag orsakade själv en hel del upprörda känslor idag med. Körde upp en höna som lagt sig för att ruva igen. Hon har legat på ägg ett par dagar, kanske tre. Jag borde såklart kört upp henne direkt innan hennes kompisar hjälpt henne att fylla redet men av oklar anledning gjorde jag inte det. När jag puttade ur henne i redet i dag rullade de många äggen åt alla håll och hon kacklade förfärat och argsint och for efter sina ägg och mina händer och jag kände mig fruktansvärt elak. En mor som försvarar sina barn ör starkare och viktigare än allt. Fast nu var det här inga barn utan enbart ägg än så länge så riktigt så grymt var det inte. Hönan fann sig fort med, for ut till resten av hönsflocken, hackade en kompis i nacken och pickade sedan efter mask i gemenskapen.
Inne igen tänkte jag på friheten jag har, förmånen med att bo i ett land där jag får rösta och tycka och yttra mig och i stort sett välja att göra det jag vill. Möjligheterna det för med sig. Friheten. Jag tänkte extra på det när jag hörde på nyheterna att det är tjugofem år sedan Dawitt Isaak fängslades i Eritrea. Utan rättegång. Jag vet hur jag kände när det hände och jag minns att jag tänkte att det snart skulle vara löst. Att Sverige och UD och alla gemensamma goda krafter skulle få Eritrea att släppa honom fri. Det blev inte så. Tjugofem år. Snart tjugo utan livstecken. Han fyller 60 i år. Jag försöker sätta mig in i hans familjs situation, i hans situation. Det går inte. För hemskt. Vad händer med en människa som sitter fängslades så länge utan kontakt med världen utanför och vad händer med en familj som väntar och hoppas?
Utnyttjade mina egna möjligheter och gick ut för att träna Tweed sedan. Glada roliga, positiva Tweed. Apporteringsträning blev det, med tennisboll, impulskontroll och letande. Så roligt vi har! Fick flyt och inspiration till fortsatt träning så jag gick ut med Pal och Besta efteråt. Linjer med avslutande närsök efter bollar i gräset. Behöver(alltid) slipa på det särskilt med Pal som gärna tar till benen men det är så klart nyttig träning för Besta med. Svårt som sjutton blev det. Mycket svårare än jag tänkt så båda hundarna fick verkligen ligga i och kämpa när uthålligheten sattes på prov. Insåg att jag var ambitiös i överkant när jag la upp träningen för jag hade lagt ut många bollar till dem var. Fick backa på det när jag blev klar över svårighetsgraden och såg hur bra de kämpade med bollarna de fick gå på. Förresten ska man sluta medan man är på topp. Resten av bollarna plockade jag upp efteråt.
Lite förvånad över hur svårt det blev ändå och undrar över vad det var jag inte läste in situationen?
