Vett och etikett
Tidig morgonpromenad till dammen. Tolv grader varmt och en lätt regnskur har precis dragit förbi. Tyst och stilla. Ett par minneslinjer för Pal och Besta med målet en bra bit upp på land på andra sidan. En mer rakt över, den andra diagonalt över dammen. Har förmånen att unna mig och hundarna promenad med träning på morgonkvisten eftersom jag jobbar hemifrån och kan styra mina tider. I alla fall i stor utsträckning. Rätt mycket medveten planering ligger bakom den möjligheten. Valde vägen över tröskade ”storagärdet” hem, Besta och Pal sprang före och försvann runt hörnet ut på fälten men jag hann se hur Pal studsade till och stannade upp. Skyndade själv runt hörnet för att se vem det var han sett. Besta stod också och småstudsade i stubben bredvid Pal när jag kom runt. Labradoröron så spetsade det går att få dem och lite ragg på båda ryggarna. På andra sidan hundarna stod en vildsvinsgalt och tittade rakt mot oss. Inte utmaannde men nyfiket. Så långt nu jag kan läsa grisar och deras beteende. Tur jag har hundar med förstånd och vett och etikett, de vände direkt jag kallade på dem och Mr Pig hade den goda smaken att vända tillbaka in ungskogen.
Om vi möter vildsvin är det så här det brukar gå till. Att vi kommer runt hörnet på något av fälten fel i vind och överraskar dem. Rätt i vind rättare sagt kanske men inte för vildsvinen. Det är enda gången tänker jag, de gångerna de känner vittringen av oss är de som regel borta innan vi hinner se dem. Som tur är. Utöver vildsvinsgalten såg vi bara en ensam kricka i dammen och en ensam dovhjortshind som vilade i mossen. Hinden blev ag lite fundersam på. Olikt dem att vara ensamma och välja att ligga kvar och vila när vi passerar. Men hon reste sig och sprang undan när vi kom tillräckligt nära så jag behöver inte fundera mer över den saken.
På eftermiddagen fick Jennie och jag till den allra första gemensamma träningsträffen för Tweed och kusinen Talis. Så duktiga de båda cockrarna, så glada och positiva till precis allt. Alla borde verkligen ha minst en cocker tycker jag. Med betoning på minst. Det är nu det roliga börjar med Talis och Tweed tänker jag. Det har i och för sig varit roligt med dem hela tiden men nu när de är sju och en halv och åtta månader är mognaden på plats för lite mer ”riktig” träning. Vi har mycket kul att hitta på tillsammans med de där två framöver. Något att se fram emot.
