Vilken fin dag!
Tio plus och sol och heldagskurs med ett ett härligt gäng. Åtta människor, sex hundar och ett intresse som delades av alla fjorton. Det är något nästan magiskt över det, hur hundar och människor finner varandra i det gemensamma trots rätt stora individuella olikheter. Jag tänker på det ibland, rätt ofta faktiskt. Vad en hobby som den här för med sig. Så många fina människor och många fina hundar man får lär känna och allt man får tillbaka av det. Friskvård i sin bästa form för både kropp och knopp.
De finns kanske eventuellt någon liten baksida också, vi snuddade vid det när vi samtalade över lunchbordet. Den enorma utvecklingen som skett inom hundsporten och också i retrievervärlden på senare år. Allra mest på gott förstås men lite grann på ont med. Att det blir för mycket av tävling och för långt bort från själva jakten i våra provsystem. Att detaljer i utförandet blir viktigare än helheten och som det alltid riskerar att bli när det gäller tävlingsresultat och perfektion, att det är lätt att tappa glädjen när prestationspressen känns för stor. Ibland är det nästan som att det glöms bort att det är en hund i andra änden av kopplat med, en som inte bryr sig om resultat och vinster men som bryr sig om oss.
Så här trött kan man bli som ung hund när man tagit sig igenom en hel dag på kurs. Så gullligt!
Lite märkligt men enbart på grund av slumpen hade jag ett nyhetsbrev i min mailkorg några timmar senare där Dr Melanie Udhe tog upp ämnet som precis upptog mina tankar. Helt slumpmässigt vad det kanske inte för jag får mest nyhetsbrev som relaterar till hund och hundträning men slumpen var väl ändå inblandad i att texten handlade om just det området jag funderade över just då. Jag delar en liten del av den rätt långa texten här:
”When ambition and perfection begin to dominate the picture, training often loses its balance. The dog sport world provides many examples, but the phenomenon appears everywhere people work with dogs.
If we push too fast, demand precision the dog is not physically or mentally ready to produce, or create situations where failure is almost guaranteed, the dog may still perform.
But the reason for the performance changes.
The dog is no longer working because the task is exciting or meaningful or rewarding.
The dog is working to avoid making a mistake.
You can see the difference immediately.
It appears in the energy of the movement, the posture of the body, the expression of the dog, and the overall emotional tone of the interaction.
Once dogs become trophies, tools, marketing props, or demonstrations of human expertise, something essential disappears.
The quiet appreciation of the animal itself fades.”-Melanie Udhe
