Walk your dog
Snön faller och flera nya centimeter täcker redan marken. Det är vackert som en vintersaga men lite opraktiskt. Morgonpromenaderna är avklarade. Kanske dagens viktigaste händelse. Jag jobbar med pappersarbete nu då dagens träningar snöat inne. Hundarna vilar sött i hundavdelning. Nöjda och belåtna. Retrievrarna fick leta efter bollar gömda i snön, sådana bollar som jag ”glömt” ute under veckans kurstillfälle. Det kändes som att det var klokt att försöka leta upp dem innan de försvann helt i snödjupet. Cockrarna for fram som snöbollar i snöyran. Nöjda med det styrde vi kosan hemåt, alla i samma riktning och vi föll snart in i lunken. Det kan mycket väl hända att de där vanliga promenaderna är något av det allra bästa för hundarna. Lösa och lediga ger vi oss ut tillsammans. Någon leder och resten häger på. Precis som en flock gör så patrullerar också vi våra vanliga rundor. Kollar spår och dofter och tar reda på vilka gäster som varit här och ifall någon objuden inkräktare försökt ta över reviret. Hundarna har mycket att stå i. Det finns några särskilda kisspunkter i korsningar som måste undersökas och kissas på extra noga med. Jag hindrar dem inte, tänker att det är bra för deras välbefinnande som hundar. Det är nog en viktig knutpunkt och en plats för information där, från de hundar som promenerar i våra krokar. Själv går jag mest och funderar eftersom jag inte riktigt kan dela hundarnas doftvärld. Lakrits bär en en rejäl pinne som vanligt.
När vi närmare oss det egna reviret i slottsträdgården tar leken över, Lyra drar igång ett vilt race på ”snö”mattan och Vi och unghunden startar en brottningsmatch. Rota kollar om någon fasan kommit hem och Lakrits kastar runt på pinnen han burit med sig tillbaka. Markerna är kontrollerade och det ansvarfulla jobbet är genomfört. Då är det skönt att komma hem till tryggheten och släppa loss lite.
En vanlig promenad är nog ett mycket större äventyr än vi anar.
