Tänk så mycket klarare allt är på morgonen. Det som var svårt och hopplöst kvällen innan jag tänker på mig och tekniken är inte omöjligt alls efter en natts sömn. Inte ens krånglig. Med lite stöttning av Teddy Swims gone, gone, gone gick det till och med lekande lätt. Men det tog en del tid i anspråk. Det gjorde det.
Upprymd av att klara av det fortsatte jag med nästa del av projektet. Skriva, skriva, skriva, infoga och sammanfatta. Sedan tog jag vägen förbi internetbanken och betalade ett par räkningar och vidare till Ruff & Tumble och lade en order på vårsäsongens hundbadrockar. Känns sjukt avlägset just nu bland snön och alla minusgrader men innan vi anar det är våren här och med den vattentränng och regniga dagar. Så jag var ute i tid, återigen överraskar jag mig själv en del med att vara så förutseende. Fast man vet ju aldrig, det kan ta lite tid innan badrockarna korsat alla gränser och passerat tullen emellan Brexit och Eu och allt det där andra administrativa som ingår med inköp från utlandet. Kostar gör det med såklart. Frakt, tullavgift och moms i slutänden. Det är inte aktuellt att kunna konkurrera med Temu direkt, men det är heller inte avsikten förstås.
Vintervädret fortsätter att ge en del oanade möjligheter för främst min och Pals träning. Inte bara möjligheten med stående apporter i snön på fälten utan nu också utmanande linjetagsträning över den frusna dammen och mossen. Där går det att få till det lite mer tekniskt klurigt med hjälp av terrängen och dammens form och isen ger möjligheten att få till riktigt bra linjer som också går att rätta till och göra om nu när man an ”gå på vattnet”. Pal och Besta fick ett träningspass där idag och jag ska absolut gå dit igen och jibba vidare. Kanske blir det ett pass där för kursdeltagarna imorgon med.
Det är lite mer svårmotiverat med cockrarnas träning i snön tycker jag. Det är lite för mycket av den för att det ska fungera med sökträning och den blir lite för besvärlig och kall för dem att hantera. För deras del blir det mest härliga vinterpromenader med inslag av lite lydnadsträning och apportering mest för att underhålla. De är som alltid lika positivt inställda vad vi än hittar på och jag avundas deras inställning. Den smittar med, deras inställning, sprider sig runt dem och delas frikostigt ut till alla som är öppna att att emot. De må vara påhittiga och lite busiga ibland men det går inte att undgå att dras med i deras entusiasm. En jaktcocker borde vara en självklar och obligatoriskt del i varenda friskvårdssatsning tycker jag, och det hade varit intressant med en underökning om cockerägares hälsotillstånd. Om de är friskare, piggare, har mer humor och är mer närvarande i nuet än andra människor. För det behöver man nämligen vara, eller se till att bli om man ska hänga med i cockersvängarna.

