Yrväder

Kväll igen. Dagarna går fort. Alla tranor har flyttat söderut och gässen flyger i plogar över slottet, korparna är i stort sett ensamma kvar tillsammans med ormvråkarna och örnen jag såg häromdagen. Duvhöken är här med, härjar fritt bland våra fasaner och lämnar bara högar med fjädrar och köttiga benrester efter sig. Rovfåglar är verkligen grymma när de slår sina byten och äter upp dem levande före den oundvikliga döden sker. Så grymt. Fasanerna har inget alls att sätta emot och inte vi heller eftersom duvhöken är fredad. Jag har förståelse för det och för att naturen måste få ha sin gång men jag blir heligt förbannad på den varje gång den tar en av “våra” fåglar. Hopplöst.

Vi har rävungar här med men de är mer oförargliga. Än så länge. Åtminstone tror vi det är rävungar som leker utanför slottet om nätterna. De har hittat vår inneboende katts lilla hus med, det som står en meter upp över marken, de äter av hans mat och drar ut hans liggfällar och drar iväg med dem. Stökar runt. In natt hade en av dem kissat i huset också så nu känner vi oss nästan säkra på att det är rävungar. Lukten går knappast att ta miste på och vad skulle det annars kunna vara för djur? Rävfällan är uppställd utanför katthuset nu, vi får se vad och vem vi fångar i den och vad vi i så fall ska göra med den vi fångar. Men det är nästa fråga tänker jag och inget vi behöver ta ställning till just nu. Rävungar är små yrväder tänker jag, som mina cockrar ungefär. Glada och påhittiga med stor nyfikenhet och mycket energi. Svårt att vara arg på dem några länre stunder även om de kan vara högst irriterande emellanåt. För stunden är jag dock cockerpositiv och ser på mina små cockrar med blida ögon för de har varit så välartade hela dagen idag, som små prinsessor, ljuvligt söta och skötsamma. Fast skenet bedrar å det grövsta, det vet jag av erfarenhet, det finns nog inga hundar som har så många rävar bakom öronen som små söta cockrar. Troligen beror alla de där rävarna på att små cockrar är så söta att man(läs jag) låter saker bero och på det viset göder rävarna så de växer till sig bakom de långa öronen.

Jag frågar google vad ett yrväder egentligen är och får följande svar:

“Yrväder betyder ett oväder som involverar kraftig vind och yrsnö, alltså snö som snurrar runt i luften. Ordet kan också bildligt användas om en person som är yvig, vimsig och oredig till personligheten.” 

Mer om begreppet: 

Bildligt: När man kallar en person för ett “yrväder” menar man att personen har en virrig och rörig personlighet, likt en snöstorm.

Meteorologiskt: En klassisk definition av yrsnö är snö som yr i luften på grund av kraftig vind. Ordet “väder” har historiskt sett använts för att beskriva luft i rörelse, och “yr” förstärker denna känsla av rörelse och kaos.

Små cockrar liknas ibland vid yrväder och när jag läser förklaringen till ordet kan jag delvis förstå varför. Särskilt den sista delen där det står att ordet “yr” förstärker känslan av rörelse och kaos. För det kan onekligen se aning kaosartat ut när en cocker drar i gång sitt karaktäristiska cockersök. Fast att det skulle innebära att de är yviga, vimsiga och orediga till sin personlighet håller jag inte helt med om så jag gör nog bäst i att sluta kalla dem yrväder. På tal om väder så är det fortsatt ett alldeles fantastiskt fint höstväder här som tyvärr ser ut att få ett abrupt avbrott på lördag då en storm och rikliga regnmängder ska dra i över Västsverige. Andjakt står på schemat för oss då men det känns i skrivande stund inte lockande alls. Vi får se.

Ps Jag valde ett foto på retrievrarna till dagens inlägg. För jämställdhetens skull. Ds