Labradorvalpen Wirre elva veckor

Husse och Wirre har avancerat. De går nu lite större utflykter tillsammans utanför trädgården. Större i en liten valps värld i alla fall. De går en bot bort till någon av skogsdungarna och Wirre får lära sig att följa hussen i skogstrerrängen, balansera på stubbar och klättra över stenhagar. Några så närsöksövningar med hjälp av godbitar i mossan blir det med och kanske någon liten vindövning med en tennisboll om tillfället ges. Inomhus fortsätter de med den lekfulla apporteringsträningen på köksgolvet. Jag tittar på på lite avstånd och ser hur relationen mellan husse och valp växer fram. Det är fint att se. I den mer vanliga vardagen är Wirre oerhört livlig och orädd. Han kastar sig över och på allt och alla och kan inte alls förstå att husets grindar är att se som stopp. Han ska över! Han är relativt tuff i leken med de andra hundarna med och de vuxna hundarna har lite att stå i med att hålla honom på matten. Vår cockerdrottning Lyra som inte uppskattar slynglar har gett honom en ordentligt lektion i uppförande. Skitjobbigt och väldigt ledsamt tyckte han och stämningen blev låg och dålig en stund men han glömde snabbt obehaget. Lite väl snabbt tycker jag men det reder sig nog efter hand. Han är som valpar mest är, skitjobbig och underbar.