Sex och en halv vecka

Fröken Vi ser ut som en flodhäst och hennes nya smeknamn är Hippo. Vi säger det kärleksfullt och med omtanke såklart. Fina Hippo-Vi. Jag undrar var det här ska sluta och förstår att de sista två och en halv veckorna troligen kommer bli rätt jobbiga för henne. Det går redan tungt och hon pustar och stånkar. Och fiser. Hon har det lite svårt med maten också, det verkar redan ta emot, så nu serveras hon väl uppblött foder i mindre portioner flera gånger om dagen och imorgon ska jag köpa hem fin mjukmat av recoverytyp. Endast det bästa är gott nog tänker jag och Vi verkar hålla med. De här valparna curlar vi långt innan de ens är födda. Jag curlar Vi med förstås, för gravida kan inte skämmas bort och jag får dåligt samvete över att jag utsätter henne för det här när jag ser henne med en djup suck försöka lägga sig tillrätta på köksgolvet. Hippo. Två och en halv vecka till känns faktiskt rätt orimligt.