Katarina Eriksson

Ljuset! Det är fantastiskt med dessa tidiga morgnar och långa ljusa kvällar. Lika överraskad av ljusets kraft möter jag våren varje år. I år är det kallare än jag vet inte när i april. Men det är ljust. Underbart. Jag noterar mängden av hackspettar och tranornas ändrade beteende och placering. I år går de på […]

Så var det tiden igen, det där med att tiden och åren går och att jag inte riktigt hänger med. Hundar jag upplevt, barn som vuxit upp, relationer som inletts, utvecklats och kanske avvecklats. Dagarna. I en strid ström passerar de. Mitt nuvarande jag är en liten del av varje del ur mitt liv, varje

De fyra fasanhönorna gör sin plikt och lite till. Flera vackra ägg leveraras dagligen, fler ägg än vad det finns hönor faktiskt så jag undrar lite hur det går till. Har tuppen också börjat värpa? Äggen läggs lite här och var, helt utan ordning och system. Ibland mitt på golvet, en annan gång i en

Det var längesedan sist men nu sitter jag här igen. Bänkad i hörnet av altanen med ansikten mot kvällssolen och utsikten över fälten ner mot mossen. Dubbla tröjor och en filt över knäna. Grillen är tänd, laxen väntar i foliepaket och morötter med timjan och citron är redan på plats. Det är den tiden nu.

Jag tycker om att smyga runt i den tidiga morgonen, se dagen vakna, småprata med nyvakna hundar och sätta på radion och mötas av en nattpratares lugna röst innan lite mer aktiva morgonpratare tar vid med dagens program. Jag är av den sorten som obehindrat går upp en timme tidigare för att kunna möta varje

Våren låter hålla på sig i år och termometern håller sig den ensiffriga skalan. Men det är sol och uppehåll. Bara en sådan sak tänker jag. Så uppskattat. Vitsipporna strävar långsamt och envist emot kylan och sprider sig som vita små stjärnor över marken när solen kommer fram och jag börjar ana utspruckna knoppar och

Morgonen susar fram i takt med att den tunna frosten tinar i gräset. Långsamt och snabbt samtidigt. Jag dricker te och lyssnar på en podd, om hundar såklart, medan fröken Vi och Lyra vilar vid mina fötter. De yngre hundarna härjar runt i hundhagen och några andra vilar frukost i hundrummet. Någon skäller tunt, jag

Mörkret har lagt sig runt slottet och fåglaran har slutat sjunga för dagen. Det är tyst och stilla och det enda jag egentligen hör är vindens susande i ekarnas kronor och löven som prasslar när valpen tassar runt för att hitta göra kvällstoalett. Kvällarna är så där korta som de blir varje år i april

Vårsäsongen. Det är full fart framåt nu. Kurser och elever högt och lågt. Långa ljusa dagar. För mig gäller det att hålla tungan rätt i mun. Styra rätt bland bokningar. pm som ska skickas, fakturor och information om eventuella ändringar och annat. Inte glömma bort. Absolut inte glömma bort. Men framförallt. Hålla kurser, ta emot

Och jag tror inte det är sant. Äntligen! Sjutton tranor på fältet, vitsippor och tusentals myror i stacken också. Det är fint. Men i dag droppar det sakta mot fönsterrutorna, ett stilla vårregn stänker lite försynt och jag möts av doften från fuktig jord när jag slår upp ytterdörren och tar ett djupt andetag. Det