Flockliv

Det går undan med de sju underverken nu. Fem veckor imorgon. Inte bara att dagarna går fort, de växer snabbt med och det går undan när de springer. Ett par gånger om dagen lyfter jag ur skivan ur så de kan kravla över kanten från hagen och ut i stora världen. Första dagen var de lite trevade. Det är de inte längre. Nu tar de kurvorna liggande på sned och rusar ut i de olika små rummen i hundavdelning. Klättrar på Kurandasängarna, gömmer sig under och morsar på de vuxna hundarna som vistas bakom gallret till dagavdelningen.

Här har bästa kompisen hamnat på fel sida gallret

Lilla Bra är oftast med i leken med de små och mamma Vi övervakar tillsammans med mig. Några av de andra hundarna tittar nyfiket. Särskilt Till och Mer skulle kunna tänka sig att vara med. Lad hade nog hängt på han också medan Lyra tydligt visar att hon är glad om hon slipper liksom Lakrits. De svarta halvsystrarna vet jag inte riktigt vad de tycker, de uppvisar ett lite halvmättat intresse sådär men väljer heller inte bort. Valparna ska få bekanta sig med de äldre hundarna frampå, en i taget sådär. Men jag tror gulliga Lillie får avstå för den tjejen är alldeles för mycket pojkflicka och leker helt vilda lekar med ruffiga hockeytacklingar och det passar dåligt till sällskapet.

Valparna har nästan lärt sig att gå på låda nu med. De har plastbrickor och en back med halmpellets i som toaletter och de klivet väluppfostrat upp med frambenen i pelletsen och så kissar de fast bakstället är kvar på golvet utanför. De försöker i alla fall tänker jag och är duktiga så små de är. Mamma Vi är fortfarande den snälla tålmodiga mamman som står ut med det mesta. Städar efter dem och ger di. Men sin egen mat passar hon, då får ingen av de små kliva i skålen hur mycket underverk de än är.