Nya äventyr

Valparna har flyttat ur poolen in i hage. Stort och omvälvande med roligt hälsar de. En stor biabädd blev nya liggplatsen och toaletten med konstgräs parkerades nedanför. Mamma My tog det med jämnmod. Det gör hon med det mesta med valparna tycker jag. Hon pysslar och matar dem när hon finner det nödvändigt men inte så mycket mer. Hon är inte av hönsmamma sorten utan betydligt mer avslappnad i sin mammaroll. ”De klarar sig bra ” tycks hon säga till mig när jag undrar om hon inte ska ligga inne i hagen med de små istället för i bian utanför. Hon har rätt i det såklart, de små klarar sig alldeles utmärkt utan henne delar av dagen.

Lite mer sociala har de blivit de sista dagarna med. Vaknar direkt när de hör våra röster och när vi kliver in hagen till dem. Den svarta hanen viftade på svanen när jag pratade med honom igår bland annat. Tiken med vita tår utmärker sig genom att vara lite extra framåt men också med att ha ett väldigt humör. Får hon inte mat fort nog skriker hon högt och argt. Den minsta tiken med vitt på bröstet är väldigt nyfiken och ofta först med att undersöka nyheter och resten av gänget är så där alldeles lagom mittemellan.

Första måltiden med fast föda är serverad med. Eller fast och fast, det var egentligen något i stil med en mjuk fin leverpastejspure på burk tillsammans med lite uppblött valptorrfoder. Alla åt direkt. Det är väl att ta i att säga att de kastade sig över maten men det var verkligen inte långt ifrån. Efter den första smakportionen får de nu små portioner flera gånger om dagen. Bordsskicket för valpar i den här åldern lämnar som vanligt en del övrigt att önska men det brukar ordna sig bättre efter hand. Vi ska leta i gömmorna efter lämpliga små matskålar till dem, jag vet att vi har någonstans men bara inte var. Än så länge serveras maten på en liten plastbricka, det går bra det med men minst en av dem lägger sig mitt i och det blir lite opraktiskt. och väldigt kladdigt.