Ny dag, samma valpar

Det är rusningstrafik in och ut genom den öppna dörren. Valpar överallt. Energi och livsglädje. Sömniga ögon blir snabbt pigga. De får leka med unga cockern lass medan jag röjer upp efter nattens toalettbesök på lådan. Inte en enda kisspöl vid sida om otroligt nog. Men någon har missat kanten när den bajsat så bajset hamnat bredvid. Där har de sedan trampat runt och resten kan ni föreställa er. Jag städar upp medan Lass tar hand om de små. Åtminstone jag är nöjd med den arbetsfördelningen. Minus bajskletet då. Hon fostrar bra Lass, var lite överväldigad av alla valparna först och lite stel. Men sedan så. En efter en får hon över dem på rygg, försiktigt men bestämt. De svarar bra på hennes signaler blir undergivna och stilla en kort stund innan de leker vidare igen. Då utan att kasta sig upp i ansiktet på Lass. Hundspråk i sin renaste form. Så mycket vi har att lära av dem tänker jag. Hundarna. Vår uppgift är att försöka lära oss deras språk precis som när vi pluggar engelska eller spanska eller något annat språk. Studera, ta in och omsätta. När jag gick på Komvux fanns det en kurs i ”engelsk kommunikation”, en kurs där vi bara övade på att samtala utan att tänka så mycket på grammatik. Den kursen gjorde verkligen nytta och jag som är dyslektiker på engelska behövde inte fundera på huruvida det orden skulle stavas med ”th” eller ”wh” och liknande grejer. Skönt och lärorikt. Sådana samtalskurser i hundspråk skulle det behövas mer av. Med tolk för den som är helt ny. Jag tror jag ska fråga Lass om hon ställer upp.