Kennel

Slottsherren och jag tittar ner på golvet och den tjocka tiken vars mage ser ut som en uppblåst ballong. Vad ska det bli av det här säger vi till varandra och nickar medhållande när den tjocka pustar. Med fjortondagar kvar går vi in för nedräkning nu. Eftersom schemat är fullspäckat den närmaste veckan och tiden […]

Fröken Vi ser ut som en flodhäst och hennes nya smeknamn är Hippo. Vi säger det kärleksfullt och med omtanke såklart. Fina Hippo-Vi. Jag undrar var det här ska sluta och förstår att de sista två och en halv veckorna troligen kommer bli rätt jobbiga för henne. Det går redan tungt och hon pustar och

Den gravida stånkar fram. Det är faktiskt lite så tycker jag. Det är flera veckor kvar till valpningen och hon är egentligen inte så tung och stor än. Men hon verkar tycka det. Jag tror hon trivs med dräktigheten och den där auran vi anade runt henne i början lyser nu klar. Hon är som

..en fin rundning på Vis mage och hennes ”midja” har försvunnit. Aptiten är lite bättre igen och självklart få hon exakt som hon vill med det allra mesta. Hon har slagit av tempot på promenaderna och galopperar inte som hon brukar. Kommer en dummy eller boll fram glömmer hon däremot sitt tillstånd en stund och

Fröken Vi är dräktig. Det råder inget tvivel överhuvudtaget om den saken längre. Nu är det inte bara en aura runt henne utan också en allt mer växande mage. Hon är så dräktig hon kan bli tänker jag och tittar begrundande på den väldigt lugna goldentiken. Eller mer riktigt är väl att hon lär bli

Halva dräktigheten nu. Och visst finns det en liten rundning på magen som inte funnits där förut. Slottsherren och jag tittar på fröken Vi där hon ligger på golvet. Vi hummar lite och nickar. Minsann är den där. Valpmagen. Glädjen kommer smygen när vi konstaterar det, tillsammans med en rätt rejäl suck för vi vet

Fyra veckor och ett par dagar. Jag är nästan helt säker. Fröken Vi är dräktig. Slottsherren säger det med. Att hon är annorlunda. Vi kan såklart fortfarande ha fel. Och små valpfoster kan fortfarande resorberas om något är eller blir fel. Men ändå. Vi går in i nästa fas nu. Hon får sluta vara med

Jag tror faktiskt Vi är dräktig. Inget vetenskapligt bevisat eller så. Mer att det är som en aura runt henne. Diffust och inte så påtagligt. Men likväl upplever jag en förändring sedan förra veckan. Hon har börja äta frukosten igen, och slutat att leka med valpen. Det måste väl ändå betyda någonting? Fyraveckors sedan parning

Så går dagarna och Vi fortsätter med att avstå frukosten. Valpen försöker i gång henne att leka men resultatet uteblir. Fröken Vi vill vila. Kanske för att hon är trött efter grådagens andjakt. Eller är det kanske hormonerna som spelar oss ett spratt eller så är det rent av på riktigt, Hur som helst märker

Det har gått drygt tre veckor sedan Cash och Vis date. Fröken Vi är precis som hon brukar vara. Jag har egentligen inte märkt några tecken alls. Förrän i söndags morse då hon bara petade i sin frukost. Så har det sedan fortsatt. Frukosten lämnas i stort sett orörd men fram på dagen är hon