Annorlunda

Den gravida stånkar fram. Det är faktiskt lite så tycker jag. Det är flera veckor kvar till valpningen och hon är egentligen inte så tung och stor än. Men hon verkar tycka det. Jag tror hon trivs med dräktigheten och den där auran vi anade runt henne i början lyser nu klar. Hon är som en annan hund. Värdig och stillsam. Bryr sig inte ens om apporter och bollar längre. Så hon slipper såklart. Softar inne i mjuka bolster i stället och går trevliga promenader i sakta mak och får extra mat. Det är vår Vi det och det känns väldigt märkligt. För det är inte riktigt så vi känner henne.