Hippo-Vi

Slottsherren och jag tittar ner på golvet och den tjocka tiken vars mage ser ut som en uppblåst ballong. Vad ska det bli av det här säger vi till varandra och nickar medhållande när den tjocka pustar. Med fjortondagar kvar går vi in för nedräkning nu. Eftersom schemat är fullspäckat den närmaste veckan och tiden rusar lär jag förmodligen stå helt överrumplad när det är dags för de små att se dagens ljus och fundera över vart nio veckors dräktighet egentligen tog vägen. Jag funderar på att köpa ett tält till Vi. Ett sådant där litet enkelt iglotält som fäller upp sig av sig själv om man bara vrider pinnarna åt rätt håll. Tältet kunde stå över valplådan tänker jag, så det blir som en hydda att gå in och lite ”lya- look a like”. Skyddat och fint. Jag tror Vi skulle gilla det med, känslan av litet kryp in för hon vill fortfarande väldigt gärna in i den lilla transportburen som valpen haft. Det går av förklarliga skäl inte längre. Magens omfång sätter stopp. Men ett tält skulle nog passa ypperligt tänker jag, det skulle rymma både Hippo-Vi och hennes kommande små. Vi får klämma in ett tältinköp i schemat de närmaste dagarna och ta vägen om djurapoteket och komplettera med ”braatthahemmasaker” så vi är så förberedda de bara går när tiden stannar upp och det är dags.