Det är fortfarande lugnt och harmoniskt i valplådan. Mamma Vi pysslar med de små och går väldigt ogärna ut. Det krävs rätt mycket övertalning för att få henne med ut på gräsmattan för kissrundorna och hon har bråttom in igen. Såklart. Operationssåret är torrt och fint och hon verkar klara sig bra utan smärtlindring. Vi kollar febern ett par gånger om dagen, ser till att hon dricker ordentligt och serverar skålar med småportioner av snäll mat till henne i poolen flera gånger om dagen. Så samtalar vi lite med henne med. Låter henne veta hur duktig hon är med de små och vilka underverk de är vara och en av de sju. Valparna låter vi vara i fred så mycket vi bara kan. Flyttar bara försiktigt på dem när vi behöver byta ut de blodiga fällarna och bädda nytt. Vi försöker se kännetecken på dem med, så vi ska kunna hålla isär dem. Några har lite vitt på tårna och en verkar ha vita halvsockar på baktassarna, någon är en nyans ljusare än de andra och en annan ser ut att ha en liten vit fläck på bröstet. Så är det en som är lite mindre än de andra. Och två har snopp inte att förglömma. Så det ger sig med tiden tänker jag. Annars får vi måla på lite nagellack och märka upp dem.