Lite mer än halvtid

Fröken Vi är dräktig. Det råder inget tvivel överhuvudtaget om den saken längre. Nu är det inte bara en aura runt henne utan också en allt mer växande mage. Hon är så dräktig hon kan bli tänker jag och tittar begrundande på den väldigt lugna goldentiken. Eller mer riktigt är väl att hon lär bli lite mer dräktig varje dag till dess att valparna kommer ut förstås. Men jag tycker redan nu att hon verkar påverkad av sin kropp. Medveten. Lite andfådd och ovanligt lugn. ”Är det inte lite märkligt- frågar jag slottsherren, -att hon redan nu känner av det?” Fast Slottsherren tycker inte det är märkligt alls, hon har ju ändå gått mer än halva tiden menar han. Det är rätt såklart, en hunddräktighet är väldigt kort och det är bara knappa fyra veckor kvar. Så det är nog inte märkligt alls när jag tänker efter.

Jag går runt lite i slottet om dagarna och funderar på var Vi och hennes valpar ska bo de första tre veckorna. Av olika anledningar fungerar det inte längre med övervåningen. Vi funderar över vilket av slottets rum som erbjuder det lugn en lya kräver. Samtidigt är det en fördel att ha en ytterdörr in närheten så Vi lätt kan gå ut för att kissa. Då är det en fördel att bo i ett slott som har nästa lika många ytterdörrar som fönster. Så hemskt många rum och kvadratmeter har vi inte att välja på för vårt slott är mer av torpstorlek. Jag tror att vi och Vi har landat i att det blir det ”vita rummet”. Flyttar vi matsalsmöbeln och fixar till lite så blir det bra där. Egen ytterdörr rätt ut på altanen finns det med. Vita rummet får det bli!