Den oslagbara modern

Denna urmoder till hund. Rätt tidigt i morse bestämde hon sig. Valparna är tydligen stora nog för att sluta dia och det var nu det skulle ske. Igår såg jag inga tecken på mamma hunden. Såg inte att någon gräns passerades. Men något ändrades under natten. Kanske var tiden bara mogen? Eller valparna. Hur de sju underverken än tiggde och bad i den tidiga morgontimmen så fick de nobben. Mjölkbaren var stängd. Det krävdes styrka och tålamod av mamma Vi och en del ledsna miner hos de små men det hela var förbi på några minuter. Sedan lekte den fantastiskt modern med de små på köksgolvet och alla sju underverken förstod att låta bli mjölkbaren. Jag stod fascinerad intill och såg på. Med beundran tittade jag på mammahunden och skådespelet och fick en lektion i den bästa av hunduppfostran. Jag och underverken lär för livet. Av den bästa av läromästare.

Jag känner mig stolt över mammahunden. Av hennes nedärvda naturliga förmågor. Det kanske inte är något att vara stolt över egentligen för hon gör bara det en hund gör om den tillåts vara hund och får utrymme nog för sina naturliga instinkter. Men ändå. Det är fint att se. Och jag är glad över det. Glad att hon är en bra mammahund för jag vet vilken bra start det innebär för de sju underverken. En snäll fostrande mor som vet att sätta gränser unnar man alla. Det är fint att se hur de små läser av hennes signaler med och bara genom hennes minspel och knappt märkbara rörelser förstår vad som gäller. Senare under dagen fick de dia en gång. När baren var öppen några minuter. På kvällen var den stängd igen och underverken respekterade det. Utan att gnälla eller tjata. Jag har mycket att lära.

De små har varit ute för första gången idag med. Tillsammans med mig och mamma Vi. Nyfiket snubblade de över tröskeln ut i den nya världen. Väl ute röjde de i rabatten med nedvissnade perenner och sprang i prasslande eklöv. De var både nära och en bit i från. Hela gräsmattan kryllade av underverk. Ingen var ängslig och ingen var övermodig. En korts stunds lek i vintervädret blev det innan jag med visst besvär lockade in dem igen. I lyan blev det sedan protester förstås. För vem vill vara instängd i en hage när den vet att en hel värld väntar utanför? Inte någon av de här sju underverken i alla fall.