Det senaste från bloggen
Sjutton evigheter och onödigt mycket oro
Jag väcker Lyra genom att trä kopplet över hennes huvud och klappa henne mjukt på sidan. Yrvaket tittar hon på mig medan övriga hundar steppar runt intill ivriga att komma iväg på dagens första promenad. Hon är inte så gammal som hon verkar men hennes gravt nedsatta hörsel får henne
What You See Is All There Is
En liten nystart igen. Våren som följer efter en stormig påskhelg. Sol utlovas närmaste veckan och den är redan på väg upp. Man tackar. Räven har varit här i natt. Röjt runt utanför slottet, jagat kaninerna och dragit en av minst korta stövlar över hela gräsmattan och kissmarkerat på den.
Dagen efter..
Dave. Vi klarade oss utan strömavbrott men har en björk att grena och kapa upp så det blir fritt på parkeringen och några takpannor att lägga rätt. I skogen ser det ut som ett jättestort plockepinn i en del områden och på andra ställen är det mer ströträd som fallit.
Stormen Dave
Vi är mitt i kulmen av stormen Dave nu. Hoppas jag, för det är lite onödigt spännande just nu och får gärna lugna ner sig en aning. Vi kurar inne och äter upp resterna av påskgodiset medan mörkret och träden faller och regnet smattrar mot rutorna. Strombyarna rycker och drar
Bread and butter
Valpen är vild. Det är tidig morgon efter en god natts sömn och batterierna är laddade till max. Hans och mina. Utanför strilar regnet. Det är stormen Daves följeslagare som tydligen blev ankomst trupp istället följeslagare för själva Dave väntas inte förrän till lunch och han märks inte av än.
This is gong to be a good day
Jag har ett frukostset i påskpresent. En djup tallrik för min obligatoriska start av dagen med havreyoghurten, bären, frukten och nötterna och en stor mugg för dagens första te. De gröna. Eller möjligen vita. Det bästa med tallriken och muggen är att min favoritfigur Snobben och hans kompisar från serien
Vi alla tillsammans
De är här nu. Tussilagorna. Trängs med alla andra vårtecken där de lyser som gula glada solar. Nästan det finaste man kan få i vårtecken väg är väl en tussilago plockad av knubbig barnhand, utan stjälk och krampaktigt fasthållen av de små fingrarna så den lilla blomman i det närmaste
Vi bygger relationen
Han äter som alla våra tidigare cockrar gjort, en foderkulor eller två i taget, tugga omsorgsfullt, runda skålen och ta en tugga till. Lång i från retrievrarnas mathets och kast i sig maten. Så det tar lite tid med ätandet, han behöver lite tid på sig och ibland en paus
Hej, Katarina heter jag
..jag är en sådan som tränar hundar, egna och andras, men allra mest tränar jag nog andra hundars ägare. Jag är mamma med, till tre vuxna barn och farmor/mormor till en hel hög barnbarn. Lever och bor tillsammans med Thomas, i bloggen också kallad slottsherren, och en flock hundar på landsbygden i Västsverige. Där driver jag mitt företag med inriktning mot hundar och deras ägare. Brinner för jakt och träning av och med retriever och spaniel och så skriver jag med, om hundträning och vardagen med vår hundflock bland annat. Genom åren har vi fött upp några goldenkullar med, i väldigt liten skala och kan hända blir det labrador och cockervalpar i framtiden också. Vi får se. Välkommen att följa oss!