Kvällssol på altanen och försommarkänslor igen. Bordsskivan är täckt av ekpollen, jag spanar ner mot växthuset och den nya köksträdgården medan svalorna flyger högt mot kvällssolen. Ett rikt liv. Det är nu vi nordbor får betalt tänker jag. Får betalt för kalla och mörka höst och vinterdagar då vi envist gnatat på i väntan på

Flockens minsta har passerat året och träningen tillsammans med henne fortskrider. Steg efter annat tas för att nå målet som fungerande jakthund på småviltsjakter. Än är det långt kvar innan vi är där men flera bra grunder är lagda. Vi har lärt känna varandra ordentligt med och jag tror mig veta ganska väl hur hon

Lyra är ingen hundgårdshund. Hon talar om det av hela sin kraft med ihärdiga genomträngande skall när jag släpper ut henne i hundarnas dagavdelning efter att slottsherren åkt till jobbet. Det finns alltid något som behöver skällas ut lite grand tycker hon, och om inte annat kan man alltid skälla lite irriterat för att påpeka

Allt är annorlunda och lite upp och ned med en pandemi i bakhasorna. Men majsolen lyser oförtrutet vidare och det finns ändå mycket att glädja sig över. Idag får det bli en dikt. Jag berusar mig med hundar, fågelsång och trädgårdsodling för min del. Det finns något för alla. Något som lyfter och för oss