Ibland känns unghundar som varannandagshundar. Somliga dagar går det mesta alldeles lysande, kontakten är god och utförandet snyggt och som jag vill, för att nästa dag bytas ut mot mer eller mindre katastrofvarning. Jag har svårt att förlika mig med att det skulle ha med mig och göra, inte fullt ut i alla fall, även

Hela skogen är fylld av vatten, det är översvämmat både här och var och rännilar letar sig fram och gör nya små bäckar. Hundarna älskart. De springer så det skvätter, simmar och plaskar. Till och med fröken Vi kommer hem ren och fin efter promenaderna. Nu behöver hon ju inte längre lägga i sig i

Rota är hemma igen och hundflocken är komplett. Med viftande svans och låg kroppshållning klev hon in i flocken som om hon inte varit borta alls. Fast jag såg nog hur Lyra sneglade avundsjukt på när Rota när hela flocken grundligt nosade igenom henne och dofterna berättade om allt hon upplevt i huvudstaden. Hur ”valpen”

Vi ville ha regn och det fick vi. I så stora mängder att jag tappat räkningen på hur många gånger jag tömt regnmätaren. Naturen grönskar och regnmätaren svämmar över när regnet fortsätter strila i vad som tycks om ett aldrig sinande flöde från i himlen. Det blåser rejält med. Nästan stormbyar. Jag hade lyckats förtränga