Jag öppnar dörren och kliver ut på trappen i den svala morgonluften. Ett djupt andetag och en blick över fälten och jag är med. En ny dag är här och kroppen skramlar så sakta igång medan den fylls av varmt grönt te och välbehag. Jag funderar på täckodling idag, att odla mer fast ogräsfritt och så funderar jag över några godmodiga får som ska beta i hagarna. Please can somebody give me some more hours each day! Tiden räcker nämligen fortsatt inte till allt roligt jag vill göra. Här behövs fokus och prioriteringar och färre utsvävningar från den tänkta linjen. Hur det nu ska gå till?

Idag ska bilen och flocken packas för avfärd mot Tullgarns slott och mässan där. Det ska bli roligt att komma iväg men som alltid är det en hel del pyssel innan man lyckas lämna gårdsplanen. Kläder ska väljas och packas tillsammans med hundmat, vaccinationsintyg och “braatthamedsaker”. Djurvakter till slottets mindre flockmedlemmar ska vidtalas och installeras och blommor och odlingar ska vattnas. Man kunde tro att vi skulle vara borta fjorton dagar istället för två och en halv. Som man bäddar får man ligga som bekant och har man många djur i flocken och en del växter på det så blir det så klart lite mer omständligt att ge sig iväg, om än bara för ett par dagar. Lite splittrat blir det också för vi är lite sugna på att få klart köket, men tids nog så. Vi har i alla fall diskbänk och vatten igen. Hurra! Och så roligt det blev att diska plötsligt i allt det nya. Diskställ och annat har flyttas ut från badrummet och är nu på plats i köket och det känns skönt att få lite struktur i vardagen igen.

Igår hade jag en riktigt fin heldags kursdag. En alldeles utmärkt dag på jobbet! Alldeles perfekt väder (lagom på svenska) och trevliga människor och hundar. Jag tycker trivseln är viktig på kurser och träningsdagar, att alla känner sig välkomna, bekväma och att stämningen är god och sportslig. Vilket den var idag och nästan alltid är enligt min uppfattning. Men det finns undantag såklart. Tillfällen då prestige och resultat väger så tungt så trevligheten uteblir. Där man snabbt hackar på varandra, klagar över felaktigt kastade apporter, orättvisa förutsättningar och vad det nu kan vara. Långt ifrån alla människor är snälla, särskilt inte när avundsjukan slår till. Eller vad det nu är det handlar om. I sådana sammanhang fälls ofta syrliga kommentarer lite nu och då och man är snabb med att kommentera andras fel och brister när de dyker upp. För felen dyker såklart upp hos oss alla. Det är väl bara det att det är så väldigt mycket trevligare och mer utvecklande om kommentarer och glada tillrop över det som görs rätt och lyckas får ta ett större plats än det som inte gjorde det. Var och en väljer såklart själv vad man vill lägga fokus. På den ensamma vackra blomman mitt i ogräset eller på ogräset runt omkring. Jag vet vad jag väljer.