Det senaste från bloggen
Spooky-doo
Jag bakar kakor till kursdeltagarnas fikastunder och servar mamma hund på diverse vis. Ut och kissa, sällskap och poolhäng, ny mjukmat upphälld i skålen, ostskivor serverade från min hand direkt till munnen, ny fäll till de små, släta ut fäll mamma hund bäddat med så småttingarna hamnat under fällen istället
Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det
Efter onsdagens fruktansvärda händelse i Örebro lade sig mörka moln som ett mörkt täcke över hela vårt land och mycket annat ter sig nu som futtiga struntsaker. Som kontrast kom solen som vi inte sett på väldigt länge i går eftermiddag och himlen blev klarblå. Ljus och mörker. Mörker och
Jag stålsätter mig
Jag känner för att ge upp lite ikväll. Eller i alla fall ge efter. En lite seg chokladmuffins av brownietyp står en meter bort och retas. Jag kan se hur gott den kommer att smaka utan att ens ha öppnat påsen den ligger i tillsamman med de andra muffinsarna. Jag
Mysterier sker i det lilla
Snö igen. Ett lagom tunt täcke över jord som faktiskt hann frysa någon natt innan snön kom. Rent och fint. I en halv dag ungefär för sedan kom plusgraderna tillbaka. Jag hann i alla fall se att katten promenerat en lång sträcka längs grusvägen och att räven(rävarna) vandrat runt trädgården
Äventyret kan börja
Huvudet är tungt och sinnet trögt. Det känns som om jag var på en riktigt brakfest igår kväll och långt fram på småtimmarna. De var jag inte. Inte på den sortens fest i alla fall. Däremot satt jag i valplådan tillsamman med My och tog emot sex nya små liv.
De har kommit!
Valparna är här! Något tidigare än vad vi räknat med men allt har gått bra. Nu låter vi mor och valpar vila och väntar några dagar så vi ser att alla mår fint innan vi hör av oss till er som väntar. Ett längre inlägg om valpningen kommer i valpbloggen
Vägen är rak för den som vet hur man vandrar
Jag drömde en mardröm i natt och vaknade med huvudvärk. Det var något med gängkriminella, ett mc gäng tror jag och en mördad, styckad och inplastad man de gömt i vår verkstad. Fast i verkligheten har vi ingen verkstad men det tog inte drömmen hänsyn till. Jag undrar lite om
När det klingar av
Kvällarna har ändrats lite nu. Jag har My vid fötterna istället för Pal eller någon av de andra. Det är märkbart tyst och stilla med. Så som det alltid blir när höglöpen klingar av och alla kommer till ro. Trötta efter anspänning det ändå innebär. Jag är glad det är
Hej, Katarina heter jag
..jag är en sådan som tränar hundar, egna och andras, men allra mest tränar jag nog andra hundars ägare. Jag är mamma med, till tre vuxna barn och farmor/mormor till en hel hög barnbarn. Lever och bor tillsammans med Thomas, i bloggen också kallad slottsherren, och en flock hundar på landsbygden i Västsverige. Där driver jag mitt företag med inriktning mot hundar och deras ägare. Brinner för jakt och träning av och med retriever och spaniel och så skriver jag med, om hundträning och vardagen med vår hundflock bland annat. Genom åren har vi fött upp några goldenkullar med, i väldigt liten skala och kan hända blir det labrador och cockervalpar i framtiden också. Vi får se. Välkommen att följa oss!
