Kvällarna och solnedgångarna är fortsatt magiska på vår altan. Jag vet inte hur många foton av solnedgångar från den vyn vi har samlat på oss vid det här laget, men kan man få för många solnedgångsbilder? Det enda som stör lite, lite grand på altanen om kvällarna är några getingars närvaro. De håller sig någorlunda på sin kant men är lite väl intresserade av vår mat och lite i vägen. Vis av alla förra sommarens getingstick så vill jag helst undvika dem. Deras stick gör ont och besvärar. Jag undrar om det blir en riktigt getingsommar i år? Det verkar nästan så då vi har ganska många av dem här redan nu och de brukar inte bli färre i Augusti. Jag läste en bok med samma titel för ett par somrar sedan, av Denise Mina. En lite annorlunda, spännande och otäck deckare om klasstillhörighet, kärlek och så långt ifrån kärlek man kan komma. Bra men otäck. Om författaren kan man läsa på bokforum:

Denise Mina föddes 1966 i Glasgow, där hon fortfarande bor med man och två söner. Tidigare har hon arbetat inom mentalvården, studerat juridik, och undervisat i kriminologi på universitet. Förutom kriminalromaner har hon skrivit komedier för skotska BBC samt ett par humoristiska guideböcker. Dessutom har Denise skrivit manus till den tecknade vuxenserien Hellblazer. Mest känd är hon för den så kallade Garnethilltrilogin, vars första del Död i Garnethill belönades med John Creasey Award för bästa debutroman i kriminalgenren 1998. Hon belönades 2011 av Svenska Deckarakademin för bästa till svenska översatta deckare, Getingsommar.

Det måste vara en styrka och förmån att kunna växla mellan komedier och grymma kriminalare. Att behärska två ytterligheter Men det är väl just så livet är kanske? Kontraster hela tiden, nödvändiga och oundvikliga kontraster. Liv och död. Kan vi lära oss att hantera kontrasterna och svängningarna mellan dem kanske vi hanterar livet bättre? Här har det varit ganska lugnt idag och inte så stora kontraster och svängningar. Rätt så skönt. Vi har ägnat några timmar av dagen åt Flows öga och behandlingen av det. På sätt och vis måste man ändå tänka att det är tur vi har semester nu och obokade dagar. Annars hade det varit svårt att få till droppningschema och passning. På kontrollen idag var ögat härligt nog lite bättre och läkningsprocessen går åt rätt håll. Så det ser ut som vi kan undvika operation. Vi fortsätter droppa och hålla tummarna och ska på nästa kontroll på fredag morgon, om inget tillstöter eller försämras under det kommande dygnet. Flow själv är pigg och glad idag igen. Det krävs uppenbarligen en del för att sätta henne ur spel. Hos veterinären är hon cool och samarbetsvillig och visar upp den sidan jag gillar bäst hos henne. Den stabila , starka mentala sidan tillsynes utan stress, ängslighet och oro. Jag ska lägga det på minnet och plocka fram dagar då Flows andra sida lyser alltför starkt. Den som troligen också hör ihop med den starka mentaliteten men som kan sätta mig fullständigt ur spel de gånger då hon tycker att hon klarar sig alldeles utmärkt själv.