Månad: november 2020

Vad är poängen?

Grådis och några få plusgrader. November i sin linda. Rätt okej ändå fast de ljusa timmarna är få. Jag planerar och räknar om, väljer bort allt som inte behöver dagsljus för att genomföras och flyttar det istället till dygnets mörka timmar. Så jag hinner ut med hundarna så mycket som möjligt medan ljus är. Måndag …

Vad är poängen? Read More »

Men ett vet jag säkert..

Vi avstod adventsfikat till förmån för andjakt idag. Kallt men genomförbart. Och visst fikade vi, medhavd banan och macka till varmt vatten mig och kaffe till slottsherren. Rätt långt från adventsfikat med nybakade lussebullar och pepparkakor men bra ändå. Det skulle väl förmodligen vara en överdrift att säga att det varma vattnet smakade utmärkt men …

Men ett vet jag säkert.. Read More »

Hundpussar och närhet

“Ska det här verkligen vara nödvändigt” tycks hennes blick säga. Med vad som verkar vara motstridiga känslor tar hon del av den morgonträningen i köket medan mörkret ligger kompakt utanför. Jag förklarar för henna att man ibland behöver göra saker som man inte känner för fullt ut. Hon är ju ändå en cocker. Hon accepterar …

Hundpussar och närhet Read More »

Med lera upp till öronen

Jag klagar inte, absolut inte, jag konstaterar. Det är lerigt. Extremt lerigt till och med. Vi har lera överallt känns det som. Hundarnas trädgård har snart ingen gräsyta kvar, istället har den förvandlats till en sörjig grävarbetsplats av något sämre slag. Det påminner mig om att vi bör grusa upp eller ändra underlaget inför nästa …

Med lera upp till öronen Read More »

Om man inte vet vart man ska, hur kan man då veta att man är framme?, sa Puh

Lyra stötte en morkulla idag. Det var när alla tre cockrarna fick söka samtidigt i ett avsnitt i mossen. Jag blev så överraskad av morkullans snabba flykt och ljudet när vingarna slog i de torra grankvistarna så jag kallade in hundarna av bara farten. Jag tror att jag en kort sekund hann tänka vildsvin innan …

Om man inte vet vart man ska, hur kan man då veta att man är framme?, sa Puh Read More »

På väg att lämna lyan

Alldeles strax är det dags för Kopparhults H-kull att lämna boet och flytta till nya välkomnande hem. Valptiden går snabbt och är intensiv. Innan vi blinkar kommer det att ha blivit långbenta unghundar av de ljuvligt runda gyllene valparna. Drömmar och förhoppningar finns förstås. Sådana som alltid följer med en ny valp. Fast det finns …

På väg att lämna lyan Read More »

Pin It on Pinterest

Scroll to Top