juli 2023

Ljudet från spannmålstorken ger mig oönskade höstkänslor som förstärks av med den något kyliga morgonen. Vackert är det, friskt och skönt. Men för tidigt. Som en tjurig unge kämpar hela mitt jag trotsigt emot. Det är verkligen för tidigt. Känslorna är fel. Jag vill ha högsommar och gå barfota i morgonrock rätt ut på solvarm […]

Semestern lider obönhörligen mot sitt slut. Fina dagar att spendera som vi vill har passerat i lagom takt. Det har funnits tid för utflykter, träning av de egna hundarna och spontana påhitt. Tid att tänka med förstås. En hel del har avhandlats på mitt hjärnkontor, vridits, vänts och analyserat men klar blir jag väl aldrig.

Bruna mer fyller tio år idag. Hunden med nio liv. Min vän, terapeut och ledsagare. Jag ser ut han tittar på mig lite illmarigt under lugg och säger.-det trodde du inte va? Och nej det gjorde jag faktiskt inte. Vågade inte hoppas att han skulle hänga med så länge. Men här är vi nu. Den

Jag är vad man kallar en känslomänniska. En sådan som låter sig styras av känslor i allt för hög grad. Åtminstone tror jag att jag är det. Fast jag är inte känslomänniska på det sättet att jag kastas emellan kraftiga glädjeyttringar och gråt i plötsliga attacker utan mer på det sättet att jag låter känslorna

Lyra gör som hon brukar och går år andra hållet. Alltså in när de andra går ut. Jag tror hon manifesterar. Gör det bara för att hon kan. Och för att hon är Lyra tvärsemot. När slottsherren höjer rösten ett par snäpp och säger LYRA slänger hon en menande blick till mig och lommar i

Jag letar efter känslan av ledighet där vi slingrar fram längs småvägar i det västsvenska sommarlandskapet. Förvisso behöver jag inte leta särskilt mycket alls för känslan kommer över mig efter varje krök av den slingrande vägen. Det finns så mycket att upptäcka, så mycket att se. Det är klassiskt svenskt sommarväder och solen döljs stundtals

Vi gör saker är vi har lediga dagar. Spontana utflykter till något närliggande fik eller så. Saker som inte tar hela dagen i anspråk eftersom hundflocken också behöver ha sitt. Inte oss emot såklart. Hundflocken är helt självvald. Ibland åker de med också och vi tar hela gänget runt promenadslingan i naturrummet vid Hornborgasjän eller

Högsommaren är så där lummigt grön och förlåtande. Skrot och skräp och annat försvinner bakom bladverken och ger sinnesro om man är av den sorten som stör sig på saker som står i vägen och grumlar bilden av den orörda naturen. Skiner solen blir det ännu bättre. Fast just det har det väl varit lite

Semester när jag vaknar. Ett stilla regn utanför fönstret. Lilla Till är på ”sleep over” hos kompisen Rota aka pocketcockern. Jag glider ner för trappan hyfsat smidig, möts av glada viftande svansar och blöta nosar medan jag kryssar fram mellan tassarna på min väg mot köket och dagens första glas vatten. Med citron i. Några

Semestern har närmat sig med stormsteg och almanackan talar om att halva juli snart har gått. Jag fattar som vanligt ingenting av det här med tiden, gör mitt bästa för att hänga med och hoppas att sommaren ska vara länge än. Den är lite ostadig just nu, svajig med nyckfullt väder. Jag gillar läget, torkar