november 2021

Jag hör på radion om snökaos och trafikproblem i Göteborg. Busstrafiken är inställd och långtradare blockerar E20. Långt ut på landet känner jag inte av trafikproblemens och  stadens puls och jag saknar det inte heller. Den enda pulsen som blir här är den när jag pulsar i snön för att ta mig fram. Lite extra […]

Det här är nyttigt tänker jag medan jag känner svettpärlorna samlas i pannan. Jag har kommit igång med mitt morgongymnastikprogram igen. Äntligen. Dessutom har jag utökat det med några fler tempoövningar för att få upp flåset och pulsen. Jag kan leta upp tusen ursäkter till varför det blivit ett gymnastikuppehåll sedan i somras men det

Det har blivit vinter. Minusgrader och ett tunt lager snö. Passande av snön att komma lagom till första advent. Det sitter mycket känslor i vädret och nästan omgående när det vita föll till marken kände jag en rejäl dos julstämning svepa in. Tulpangardinen försvann från köksfönstret och fick lämna plats för domherrar och efter en

När man inte väntat på något blir det ofta som bäst. Jag tänkte på det nu ikväll då slottsherren startade Spotify och fann att Daniel Lemma släppt ny musik. Jag hade inte väntat på ett nytt album från honom, visste inte ens att det var på gång, så det blev en fin överraskning att det

Då har jag avverkat några steg igen tänker jag när jag kliver in i värmen och lämnar det snöblandade regnet bakom mig. Eftermiddagens väder var inte topp. Det som skulle varit lätt regn blev iskallt hagel. I gengäld fick vi se en av de starkast lysande regnbågarna jag sett och det var faktiskt värt en

Det är lugnare tider nu. För mig. Slutet av november och december brukar vara så. Jag har till och med planerat det. Ändå blir jag överraskad varje år av  mängden tid jag plötsligt får över. Omställningar tar alltid tid. Fast tid över är väl kanske ett felaktigt begrepp. Jag har mängder av pappersarbete att ta

Det är vi väl alla tänker jag. Födda till att vara stjärnor, var och en på sitt sätt en stjärna inom just sitt område. Eller faktiskt genom att bara vara sig själv. Det räcker långt. Längst till och med. När jag tittar på den gulliga labradorvalpen som är ljuvligt lillasystersöt som bara småsystrar kan vara

Nedför trappan igen. Tidig morgon. Lillie lägger frambenen runt slottsherrens hals och kramar sig fast. Uppför trappa har hon lärt sig gå nu. Men nedför, hua! Hon behöver bäras ett tag till. Det är hon tydlig med. Kompakt novembermörker, flera minusgrader och huvudet fullt av ideer. Glad att få vara med. Trycker på knappen till

Bowies ”Life on mars” strömmar ur högtalarna, slottsherren byter vatten i akvarierna, Lad gnager på en benknota och jag tittar på en filmsnutt med en hässjande malinois som gör ett utmärkt arbete i radiokontakt med sig förare utanför något som märkligt nog liknar ett rätt vackert köpcenter. En någorlunda vanlig söndagskväll i slottet. Musikvalet är

Gårdagen stundtals hårda men milda vindar friskade upp en del tycker jag. Det blir liksom mer liv när det blåser och inte den där nästan skrämmande tystnaden som stilla mörka novemberdagar för med sig. Korparna verkade gilla blåsten med och cirklade kraxande runt i grupper ovanför oss på fälten. Troligen hade de siktat in sig