februari 2024

Jag har alltid gillat duetter. Svag för musik med lite countrystuk med. Så därför har jag svårt att tänka mig en bättre början på den här grå torsdagen än att radion presenterar Zach Bryan och Kacey Musgraves ”I remember everything” lagom till min frukost. Bara den här textraden till exempel . Labrador hangin’ out the […]

Det är kväll och jag sitter vid köksön med te i muggen och valpen vid fötterna. As usual. Slottsherren målar murstocken med vit strukturfärg en sista gång och slottets övervåning tar form allt mer. Vi har flyttat in i det ”estate” gröna sovrummet och sovit tre nätter. Det är ungefär som att bo på hotell.

Det är vår i luften. Lera, lärkor gäss och livets återkomst. På morgonpromenaden kryssar vi runt och emellanåt över trädstammar och grenar efter stormens framfart i fredags. Den tog hårt och det är längesedan en storm fällde så mycket träd i vår omgivning. Det som mest framstår som en utmanande hinderbana för mig innebär förluster

Eller hur var det nu? När slottsherren kom hem från jobbet igår och jag fortfarande var ute på jobb möttes han av mina tre unghundar som satt uppflugna i fönstersmygen i fönstret med full uppsikt över vår lilla gårdsplan. Mina tre! Det var såklart inte där jag lämnat dem ett par timmar tidigare. När slottsherren

I fönstret stå julstjärrnorna blommande och utan ett enda visset blad. Jag är glad att vi valde gräddvita istället för röda när vi köpte dem före jul, för röda blommor i fönstret på vårkanten stämmer inte alls för mig. Men jag har inte hjärta att slänga ut sådant som blommor så de röda brukar få

Jag återkommer ofta till ordet lagom. Det är mycket jag vill ska vara lagom. Lagom är ett bekvämt och bra ord som håller möjligheterna öppna med. Förlåtande. För vad som är lagom är inte mätbart och upp till var och en att avgöra. En skön motpol till alla mätbara resultat tänker jag. Så nu skulle

Klockan är strax efter fem och det är fortfarande ljust och i morse ljusnade det redan vid sju. Det är på riktigt nu. Snart är pannlampor och reflexer ett minne blott. för den här vintern. jags er fram emot vården och ljuset va många anledningar, en av dem är att slottsherren hinner hem medan det

Med morgonrocken hårt knuten runt midjan. Nåja möjligen det som en gång var en midja slår jag mig ner vid kösön denna tidiga fredagsmorgon. Regnet stilar mot rutan, termometern visar sex plusgrader och jag njuter lite av bara tanken på att slippa minusgraderna men påminn snabba om dess baksida när jag ser snöslask och lera

Det töar utanför och en ny dag vaknar långsamt. Jag låter den som vanligt göra det, tar morgonen i min egen takt och tar den tiden jag behöver till att gör det jag vill göra. Ett privilegium. Det har varit ett långsiktigt mål för mig att kunna ha det så här. Kunna styra min tid

Med buller och bång intar hon köket, swishar förbi och äger hela golvytan så självklart och starkt att vi andra knappt hinner reagera. Hon ör unghund med hela dess innebörd och så bekymmersfri någon bara kan bli. Till dess att slottsherren med höjd röst förmedlar att hon inte har något att göra på köksön överhuvudtaget