Det senaste från bloggen
Att en så liten hund kan ta en så stor plats
Så kom den upp till sist. Tulpangardinen som blivit för kort på två håll. I flera veckor har den hängt över en stolsrygg i puben. Eftersom inget annat hänt på gardinfronten kom den upp idag. I brist på annat för domherrarna kände faktiskt förlegade så här i solen efter vårdagjämningen.
Ny dag, samma valpar
Det är rusningstrafik in och ut genom den öppna dörren. Valpar överallt. Energi och livsglädje. Sömniga ögon blir snabbt pigga. De får leka med unga cockern lass medan jag röjer upp efter nattens toalettbesök på lådan. Inte en enda kisspöl vid sida om otroligt nog. Men någon har missat kanten
Räven, katten och alla andra som bor här
Lugnet som infinner sig nr sex valpar ätit frukost, härjat utomhus, kissat på sin nystädade toalettlåda och somnat gott i bädden efter det. Oslagbart. Vi sjunger på sista versen tillsammans nu, valparna och vi även om vi såklart kommer ha möjlighet att fortsätta träffa de små längre fram. På valpträffar
I just keep on keeping on
Dagen går mot sitt slut. Mätta valpar nattas efter alla konstens regler och lugnet sprider sig i slottet. Det är mörkt tyst och mysigt och jag tänker att jag ska njuta av stunden. Den lär dock inte bli lång för ögonlocken hänger redan tunga. Mina. Smått irriterande faktiskt, att blir
Remember – good things take time, keep going!
Så kommer den välbekanta känslan över mig igen. Den av att känna nya idéer ta form, röra sig någonstans i mitt undermedvetna och försiktigt klättra upp mot ytan där de orsakar ett svagt brus i bakgrunden innan de går över i en stormande brain storming. Ett sundhetstecken. Block och penna
Well done
Vårdagjämning! Vi firar med en skål för ljuset. Och för Lyra för vår cockerdrottning som fyller år på vårdagjämningen. Varje år. Nio blir hon den här gången. Ett hundliv går allt för fort. Vårdagjämningen är en av årets bästa dagar tänker jag. Den bästa tiden kommer nu. Årstids mässigt. Inte
Just around the corner
Tranorna som kom kände sig nog lurade av snöfallet i förra veckan. De har flugit vidare. Men vi har kråkor. Två par som tycks fundera över var det ska bygga sitt bo i år. Just nu håller de till i träden bakom hönsgården. Kanske får vi kråkungar vi helst inte
Från Norrland och tillbaka
Valpar. Överallt. På köksgolvet, gräsmattan och hängande i byxbenen. De kräver, vill ha mer. Av allt. Vi är fogliga förstås, anpassar vårt hem och tillvaron efter dem. Det går i ett, jobb, bajsplockning och utfodring. Jag klagar inte, jag konstaterar. Det är så mycket att gör med dem att jag
Hej, Katarina heter jag
..jag är en sådan som tränar hundar, egna och andras, men allra mest tränar jag nog andra hundars ägare. Jag är mamma med, till tre vuxna barn och farmor/mormor till en hel hög barnbarn. Lever och bor tillsammans med Thomas, i bloggen också kallad slottsherren, och en flock hundar på landsbygden i Västsverige. Där driver jag mitt företag med inriktning mot hundar och deras ägare. Brinner för jakt och träning av och med retriever och spaniel och så skriver jag med, om hundträning och vardagen med vår hundflock bland annat. Genom åren har vi fött upp några goldenkullar med, i väldigt liten skala och kan hända blir det labrador och cockervalpar i framtiden också. Vi får se. Välkommen att följa oss!
